Natten i Schweich var god, och frukosten likaså. På den korta sträckan till gränsen till Luxemburg passerade vi över Rhen. Eftersom det inte var läge att stanna så snart och plocka fram systemkameran fick det bli några foton med mobilen från rullande bil. Jag blev ändå rätt nöjd.

Nöjd blev även Mannen när vi stannade och tankade i Luxemburg, så nöjd att han skrattade högt. 480:- för full tank (55 l) diesel!

Efter Luxemburg rullade vi snart in i Frankrike, och där är Lyon proppen. Första tanken var att stanna innan, men vi är obotliga optimister och lär oss aldrig, utan tyckte det flöt på bra och att vi kunde komma lite längre. Jag gick in på Booking.com och bokade ett hotell i en by utmed vägen vi skulle köra. När det var betalt och klart skulle jag knappa in vägbeskrivning dit. Och, för inte första gången, låg hotellet inte alls där booking sagt. Detta låg 5 timmars omväg. Det gick inte att avboka och få pengarna tillbaka enligt hemsidan.
En egenhet jag har är att transformeras från en rar och vänlig kvinna till ett surt och argt monster på ett ögonblick. Särskilt om jag suttit för många timmar i en bil och någon försöker blåsa mig på reskassan. Det kan vara riktigt effektfullt, och en kvart senare var pengarna återbetalda.

Som förste kartläsare siktade jag nu in oss på Vienne strax söder om Lyon. Men Vienne var ingen liten by som jag trott utan en större ort med både trafikljus och massor av människor. Där ville vi inte ställa bilen, så det var bara att fortsätta. Och som vanligt dök ju inte ett hotell utan trappor upp genom ett trollslag utan det blev en del surt snurrande innan vi kom fram till samhället Le Roches-de-Contrieu utmed Rhône. Där fanns ett hotell med hiss och ett rum ledigt, och dessutom garage.

En stunds utsträckning på sängen, sedan gick vi först över gatan och tog ett glas bubbel innan vi gick in på hotellets restaurang.
Social som jag är hälsade jag Bon jour på ett par i vår ålder som satt vid bordet bredvid. Monsieur rättade mig att jag skulle säga Bon soir istället. Med total rannsakning av mina franska kunskaper frågade jag hur dags man ändrade från Bon Jour till Bon soir. Med glimten i ögat började han föreläsa för mig på franska, och tappade mig efter två meningar. Hans madam tyckte tydligt att han var pinsam, men jag bara skrattade och ryckte – mycket franskt – på axlarna.

Maten var verkligen bra, först en risotto med grillad lax, och sedan en liten osttallrik. Eller, tallriken var stor men osten liten. Total skillnad mot den burdusa tyska maten. Hur gott som helst, däremot smakar inte vin mig. Detta är en skandal! Börjar misstänka att det smugits in Antabus i någon av de smärtstillande. En del vänner tycker nu säkert att jag ska strunta i pillerna då och dricka vin i stället. Jo, tanken har slagit mig, men motsvarande mängd vin hade inneburit att jag varit mer eller mindre dyngrak dygnet runt och det vill jag ju inte. När monsieur vid bordet bredvid lämnade sade han Bon soir, och jag svarade No, bon nuit, monsieur! Då gick han igång igen och hans madam fick släpa ut honom.