Från Trädgårdstider via Tigerbalsam till kryckor

Som så många andra har jag suttit bokad framför TVn och sett på Trädgårdstider och bara sugit åt mig alla idéer om vad som kan göras, även i vår trädgård här hemma. Med viss filtrering ändå, för här finns varken någon utbildad trädgårdsmästare eller kock – och inget SVT som servar och har budget. Däremot en Man som försöker dämpa mina värsta infall. Han har inte alls min kreativa fantasi.

Men lite piffigare kan ändå vår naturtomt bli. Till att börja med skulle alla pallkragarna som placerades ut för några år sedan (gissa varifrån den inspirationen kom?) grävas ur och fyllas med ny jord uppblandat med kogödsel. I fjol överlevde bara kvickroten i dem, och den har fått spinna sina rottrådar i fred.

I den här lilla delen av världen är det inte jord utan sand vi trampar, och det gäller att göra den lite myllig och glad. Alltså en tur till trädgårdshandeln. Till saken hör att Mannen nyligen gjort en titthålsoperation och fått lagt in ett nät för att hålla ett ljumskbråck på plats. Och då får man inte lyfta tungt. Men vadå? Klarade väl jag! Sammanlagt tolv 50-literssäckar jord och kogödsel i och ur bilen och ut i trädgården. Kände mig stark, och trädgårdskunnig, nästan som hon Malin på TV, fast jag varken hade nagellack eller rött läppstift. Och min vanliga parfym hade fått ge vika för en naturligare arom av gödsel.

Trädgårdens mästarinna

Eftersom Mannen har noll likhet med Tareq i köket varvade jag med att svänga ihop lite nyttiga vegetariska rätter mellan varven. Min självbelåtenhet var stor. Kvinnor kan! 💪🏼

Uppgrävt direkt ur kylen, pannkakor med zucchini och butternutspumpa

Kroppen var inte van vid att gräva och lasta på detta vis, och mitt ryggslut började ge sig till känna. Tja, vem får inte träningsvärk efter ett gympapass, tänkte jag, och kletade in mig i Tigerbalsam och tog några säckar till. Den friska lukten av Tigerbalsam gifte sig fint med gödselaromen.

Dessutom jagade jag hantverkarna som ska sätta in dusch och nytt kök i Casa Monica. Är det svårt med hantverkare i Sverige är det ittert värre att driva på dem på distans via What’s Up. Vi ville ju ha allt klart tills vår planerade ankomst. Min bil ska bli spanjorska och den ska fyllas med sånt som är bra att ha, och köras ner till spanska landet. Den har packats allteftersom, och i torsdags skulle ha rullat härifrån.

Men, så klart det kommer ett men, i tisdagskväll kunde jag inte sitta, bara stå eller ligga. Ryggen tyckte det var bättre ställningar. Och på natten när jag skulle gå på toa bar mitt högra ben inte mig. Ont så in i hoppsan i höger sida, fram och bak, och ner i benet. Vårdcentralen tog emot mig akut på förmiddagen, tog ett gäng prover, gav mig två smärtstillande sprutor och skickade mig vidare till sjukhuset med förmodad blindtarm eller/och njursten. På sjukhuset körde en syrra in mig i ett rum och sade att jag uppförde mig som en typisk njursten. Mycket konstigheter har jag blivit beskylld för, men aldrig för att uppföra mig som en njursten. Är det något jag kan sätta på mitt CV?

Nåväl, fler prover togs, och jag rullades iväg till röntgen och stoppades in i ett roterande röntgenrör, med och utan kontrastvätska i venerna.

Tillbaka på rummet efter utflykten, och jag spydde i en påse för jag hade så ont, och så kom den kvinnliga läkaren (som nästan såg ut som Malin i Trädgårdstider, vilket jag definitivt inte gjorde) in och sade att inte var något fel på mig. Jag var frisk som en nötkärna. Röntgen hade fotograferat allt från bröstkorgen och ner, och allt var tipp-topp, liksom alla prover och värde.
Det kändes ju skönt att veta, tänkte jag och spydde lite till, – Allt är bra, det är bara det att jag har mer ont än när jag födde barn, och inte kan gå.

Jag blev iallafall hemskickad med besked att jag skulle kontakta en sjukgymnast för det var nog något muskulärt. Med lite tjat fick jag utskrivet en starkare variant på smärtstillande, och hasade mig ut till väntande skjuts hem. De tyckte säkert att jag var en hysterisk kärring.

Jag hade redan en tid till sjukgymnasten dagen efter, för att tejpa en hälsporre. Det låter bagatellartat nu. Hon fick istället ägna sig åt min rygg. Eftersom benet inte vill bära hade jag drullat omkull en gång på toaletten (blå rygg) och en gång när jag skulle in i bilen (svullet knä), så det blev kryckor direkt, och dessutom tror hon att det är en nerv som kommit i kläm för att en kota kasat lite. Men inget diskbråck, det såg de på röntgen!

Lägesrapporten nu är att Mannen jobbar hårt på sin karma, resan är ombokad till på onsdag, stretchövningar varje timme, överdosering av receptfria smärtstillande – de andra var vanebildande och bara en smakportion utskriven – och ny tid till sjukgymnasten i morgon. Plus att jag ska jaga en kiropraktor som kan sätta kotorna på plats, för jag tycker inte det är kul att känna mig som 97,5.

Sensmoralen är: Lyssna på kroppens varningssignaler! Börjar det osa Tiger(balsam), sluta gräva! Du har begränsningar. Även om de inte begär leg på Systembolaget längre, kolla ditt id för bäst-före-datum. Titta på något caféprogram eller Bingolotto istället för Trädgårdstider.

Fortsättning följer.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s