Lagom till att jag bytt och tvättat våra handdukar i fredags öppnade sig himlen, och det blev tydligen något fel på slussen för det bara fortsatte. Och fortsatte. Vår gata påminde mer om en flod än en gata och med enbart tygskor med i packningen fick jag hoppa som en gasell (nåja…) mellan de torrlagda plättarna för att komma ner till affären två kvarter bort.
Handdukarna åkte upp på sträcket i alla fall och blev väl sköljda. Mindre tvätt fick hängas på den flyttbara torkställningen och stå under tak och inomhus på natten.

Vädergudarna, och kanske någon till, var i alla fall med oss och grannarna när vi gick ner till den närbelägna kinarestaurangen fredagkväll och åt och drack gott och hade trevligt.

Regnet fortsatte hela helgen, och eftersom huset nu känns färdigstädat var åtminstone mina planer utsträckta i en solstol. Måndagen började även den blött, och vi tog bilen och gjorde en tur upp till själva samhället Pilar de Horadada som förvånade oss för att det var så stort, med trafikljus och allt!
När vi kom hem var det faktiskt uppehållsväder så vi passade på att ta en långpromenad. En sådan, lite shopping (en ny liten väska hos Chinese Todo) och ett glas vin så var jag på gott humör igen.
Vi hann inte tillbaka innan himmeln öppnade sig igen. Samtidigt får jag rapporter från Fuengirola om att de bara längtar efter regn efter flera månaders torka.

Inom fem minuters promenadavstånd från vårt hus finns fem restauranger, en indisk, en irländsk, en kinesiskt och två ”vanliga”. En av dessa hade mexikansk afton igår så vi utmanade regnet och gick dit. Där var ganska mycket folk, men det vara bara vi och ett par äldre (jätteäldre som dottern uttrycker det…) svenska damer som åt mexikanskt. En av dessa damers barnbarn i tonåren kom dit. Han var tydligen uppväxt i Spanien, för mormor rättade hans svenska och han rättade hennes spanska.

I morse strålade solen och vi kom snabbt i kläderna och gav oss ut på en lång hundrunda utan hundar. Det är en fantastiskt fin strandpromenad norrut förbi Mil Palmeras och bort till Campoamor. Den fortsatte nog ännu längre bort mot Torrevieja men vi vände innan.

När vi kom hem och satte oss utomhus för att äta frukost fick jag se något bland rosorna i rabatten. Första tanken var att få fram något att spraya på djuret, men jag hittade inget (kommit på handlelistan nu) och kollade lite närmare istället. Det var ingen kackerlacka utan två syrsor mitt i en kärleksakt. Hanen var en uthållig liten rackare som jobbade på duktigt i flera minuter så att hela grenen gungade i takt. Det är nu fem timmar sedan och de sitter fortfarande ihop, men har slutat jucka. Och jag har inte sprayat dem!

Jag gav mig i kast med terrassen och uteplatsen på framsidan där det fortfarande inte städats ordentligt. Sopa löv och en ny tur till soptunnorna med trasiga kuddar. Handdukarna som tvättades i fredags åkte på en sköljning och centrifugering innan de hängdes upp igen, och jag fällde upp den nyinköpta solsängen på solterrassen där uppe och lade mig där. Äntligen!

Denna uteplatsen har vi inte gjort något åt än, det får komma sedan. Det ska komma dit lite krukor med växter och några snygga stolsdynor.
Just nu ville jag bara njuta, men blev störd av oväsen från antennen ovanför mig. Där satt två parakiter och skränade och ville uppenbarligen ha lite privatliv. Dealade med dem att om de satt kvar medan jag hämtade min kamera skulle de få vara i fred sedan. Det gick de med på, och jag gick sedan ner för vi skulle ändå fika.

Lagom tills allt var utdukat började det regna igen.
Jaha, det var bara att plocka in allt igen och flytta upp torkställningen med tvätten under tak.
Igen.