Hasta la vista, Torre de la Horadada!

Så har vi då lämnat Horadada och rattat norrut igen. Vi blev varnade från flera håll att det var oväder ich att det var dumt att köra, och visst lekte vi med tanken att stanna på den fina campingen, men att fira julen med en discojulgran i husbilen lockade inte. Vi gick både fram och tillbaka framför vårt blivande spanska hus. Det är roligt att de blivande grannarna redan hälsar och tydligen räknat ut att vi är de nya ägarna där.

Först några kort stopp för att fylla på matförrådet (med tanke på pandemin måste vi vara beredda på allt), diesel och sedan gasol i Santa Pola. Det var ändå på vägen till Valencia som vi satt som mål igår. Torrt och fint väglag, inte allt för mycket trafik, bara en kraftig sidvind och vi kom fram till ställplatsen strax utanför stan vid fyratiden. Valencia är en stad vi båda vill se närmre på, men det får bli vid ett senare tillfälle, utan husbil.
Ställplatsen var enkel, men helt OK. Rent på toorna och en käck liten servering som bl a hade en perfekt osttallrik. Den satt som en smäck efter min pastarätt med chorizosås. Spansk chorizo alltså. Jag hade nämligen med mig bananer till Jamaica, eller ICAs chorizo i packningen till Spanien , men den är uppäten. Chorizosås är alltså återkommande på menyn.

I morse bar det vidare, mot Girona. Eftersom min plånbok plockades i Barcelona för ett antalt år sedan och det var ett himla strul att få ordning på allt undviker vi det tjyvnästet, hur vackert det än är. Varje vägtull vi körde genom muttrade jag att här använde de mitt kreditkort.

Nåja, att glömma och förlåta lär vara en dygd, men jag är en långsint hondjävul. Vi körde i alla fall till Girona istället. Ännu värre sidvind idag, men Mannen höll hårt i ratten, och körde dit vi tjejer sade. Till en ställplats vi aldrig hittat utan Eva-Gun. Runt ett enkelriktat dubbelparkerat kvarter mitt i stan, till en stängd plåtport där jag hittade en snabbtelefon och på gu’ vet vilka språk fick någon att öppna så vi kunde köra in. Det känns säkert i alla fall, och är väldigt centralt!

Innan det mörknade hann vi med en tur ner till gamla stan med de trånga judiska kvarteren, gå över floden Onyar, se katedralen och till och med besöka en julmarknad och dricka det närmsta glögg de hade, Sangria.

Giona

I morgon är tanken att byta buon dias mot bon jour.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s