Från Xeraco gick färden vidare till Santa Pola där Mannens syster och svåger tillbringar sina vintrar i husbil.
Det var inga problem att hitta dit, och de mötte oss vid ingången till Bahia camping. Vi valde en plats som såg bra ut på kartan och körde in i gångarna enligt anvisningar. För att uttrycka det milt är det ingen lätt plats att komma in på, längst ner på Gräddhyllan som gången kallas. Ett antal av de boende där var engagerade och vinkade in oss på plats, samtidigt som blomkrukor, solcellslyktor och cyklar fick flyttas för att det skulle gå. Det gick!

I denna gång bor bara svenskar, och det vajar blågula flaggor nästan överallt, plus flaggor från de fotbollslag ägarna håller på. På nästan varje husbil, och de är inga mindre plåtisar utan större farkoster, hänger ett förtält, och utanför förtälten finns möblerade uteplatser med matta, och dessutom har alla separata mattält med extra köksutrustning. Ej att förglömma är de portabla skåpen för dukar, servetter eller servis som står i varje uterum, och solcellslamporna utanför. Julsakerna har redan börjat komma fram i några husbilar, i andra ligger tomtarna på lur i startgroparna.
Detta är inte vad jag kallar camping, utan compact living i flyttbara stugor.

Hundar är det gott om, mest små varianter. Selma sticker ut som stor. Barn finns här inga, men tydligen kommer det ner några barn och barnbarn för att fira jul och hyr då fasta stugor lite högre upp. De boende här nu har alltså alla passerat yrkeslivet.

Gemenskapen mellan de boende verkar stor. Man umgås dagligen, äter tillsammans och spelar kort.

Detta är övervintrarna!

Vi tillfälliga gäster hissade ut vår markis och lyfte ut vårt campingbord och två stolar, och konstaterade att det definitivt inte var den vackraste utsikten vi haft. Det kändes bra att vi blev bjudna på middag hos svägerskan och svågern i deras fullt utrustade uterum med gasolvärmare. Eftersom kvällarna fortfarande är kalla är det förståligt att man vill utöka sin boendeyta är man bor här flera månader.

På morgonen skulle jag passa på att tvätta och gick upp till tvättmaskinen med två fulla påsar smutstvätt. Maskinen var ledig, men jag hade glömt poletten och fick gå tillbaka. Då passade en liten gubbe på att smita mellan. Tog hundrundan mellan, och fick se ett gäng flamingos i den lilla saltsjön en bit bort.

Tillbaka på campingen var gubbens tvätt klar och en kvinna hade kört igång maskinen. Tredje varvet dit fick jag veta att man satte sin tvättpåse i kö och långt om länge fick jag tvättat vår smutstvätt.

Vi ville se mer av staden Sankta Pola och gick ner till Marinan för en sen lunch. Att sitta i värmen med ett glas rosévin är ljuvligt!

Med en ny solklänning, fyra rejäla ostbitar och två flaskor vin och vatten landade vi åter på campingen.