Från kåkstad i Avignon via spanska landsbygden till Erbes delta.

På morgonen i Avignon tog Mannen hundarna och jag duschade och tvättade håret i husbilen. Den allmänna inrättningen hade jag gjort en snabbesiktning av på kvällen, och vägrade gå in i. Hela stället var kaotiskt, vi hörde skrapljud och svordomar från flera håll när man skulle parkera, så vårt fotstöd var inte det enda som skadades. Det påminde en del om Soweto faktiskt, fast här kunde man köpa baguetter i shopen.

Jag hade lagt ut en fråga i en Facebookgrupp om hur man kunde fixa fotstödet, och fick av en kvinna där det fotfasta rådet att sparka in det samtidigt som man håller inne knappen. Teamwork, jag höll in knappen och Mannen sparkade. Det fungerade!

Nöjda med detta gjorde vi Avignon, dvs gick över bron och beskådade Påvepalatset och katedralen, dessa symboler för maktens härlighet, innan vi checkade ut och styrde vidare söderut.

Eftersom vingården vi stått på var en så positiv upplevelse letade vi efter något liknande, och hittade en ekologisk farm, med vingård, bara 20 minuter från vägsträckan vi sett ut.
Jag kollade via mail att det fanns plats och vi var välkomna. Postadressen av Rabós och vi hittade byn, sedan var Eva-Gun lika lost som vi. En smal grusväg uppåt berget kändes fel, och det kom en liten snabb bil och slirade upp bredvid oss. Jag for av och lyckade på min oerhört knapphändiga spanska få den unge piercade och heltatuerade gossen att förstå vad vi letade efter. Han plockade upp sin mobil och googlade, hmmmade, och sken till sist upp och visade att vi skulle följa honom. Han hade väldigt snälla ögon så det kändes tryggt. Tillbaka och runt byn och upp i berget från andra hållet, där stannade killen, pekade på en skylt, vinkade och drog iväg så gruset yrde.
Skylten pekade rakt upp på en annan grusväg, och med viss tvekan körde Mannen upp där. Tur att vårt fotstöd redan var trasigt, annars hade det blivit det nu. Trångt, håligt och guppigt så bilen tog i flera gånger.

Väl uppe på platsen möttes vi av en lös, stor, skällande, grå hund. Den accepterade oss alla utom Siri som till sin stora förtret åkte in i bilen igen. Killen som drev stället talade om vi kunde ställa oss ungefär var vi ville, var det fanns dusch med varmvatten och ett eluttag att ladda mobiler i. Det ekologiska bestod i att han sopsorterade och hade solceller. Tror jag ska lägga till ekologisk på mitt CV också.
Någon egen odling hade han inte än, men sålde lite grönsaker och vin från lokala producenter. Till butikspris.
Nåja, det rullande köket presenterade en perfekt pasta carbonara och det lokala vinet var hyfsat drickbart till.

Där var i allafall tyst hela natten, lite oväntade vindstötar fick Långfranskan att gunga till ibland, men innebar inga problem.

Morgonpromenaden gick ner till byn Rabós som visade sig vara väldigt fin. På vägen plockade vi upp delar till vårt fotstöd som ramlat av på vägen upp.

Av en slump gick vi rätt på lilla affären och köpte med baguetter och croisant till frukost. Senoran där verkade mest förtvivlad, tror hon räknat ut precis hur många bröd som skulle säljas och beställt därefter och inte räknat med att några turister skulle förvilla sig dit.

När vi körde därifrån ut fick jag och hundarna gå bakom ner för att lätta bilens vikt. Men vad gör man inte för att Långfranskan ska hålla ihop?

Vi hade fått rådet att köra AP7 runt Barcelona och det gjorde vi. Tjockt med bilar, långtradare som körde om varann och kamazakipiloter i ytterfilen.

Målet för dagen var en ställplats utanför Amposta vid floden Erbes delta.
När vi landade där var incheckningen obemannad och vi ställde oss på en plats vi tyckte var bra. Det var inte många bilar där då.
En timme senare kom en äldre man med konduktörsväska och frågade (på spanska) om vi reserverat platsen.
-”No”

Då skulle vi flytta till plats 64 istället, och stå på millimetern rätt. Samma instruktioner, fast på andra nummer, har alla som dykt upp fått. Det kändes ändå som jag hade lite fördel eftersom jag i alla fall försökte prata spanska. Han log mot mig och ingen annan!

På tomten bredvid gal en tupp och några åsnor skriar. Och man testar ljudanläggningen med spansk diskomusik.


Buenas noche!

Solnedgång vid Erbes delta.

Beskåda påvepalstset och katedralen

Köra till Spanien

bo i ingenstans

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s