När ställplatsen i Colmar öppnade grindarna klockan 8.30 strömmade det in nya husbilar som inte hunnit dit innan grindarna stängdes klockan 17.00 dagen innan. Bland våra nya grannar fanns ett gäng glada vuxna italienska häxor i Halloween- mundering. Deras barn i tioårsåldern verkade mest tycka de var pinsamma. Och jag kom på att det var länge sedan jag drack Strega.
Vi lämnade Colmar och rullade in på ställplatsen i Ribeauvillé mindre än en halvtimma senare. En väldigt fin ställplats, där vi ser upp på vinodlingarna och borgen uppe på bergssluttningen. Här har vi el, och får använda vår egen dusch och toa i bilen, men kan tömma det som behövs och fylla på vatten.
Efter en snabbfika gick vi in i centrum av vackra gamla Ribeauvillé, en kort promenad bara.
Vi var här en vecka för många år sedan, och allt var lika vackert nu, bara många fler turister. Det var, i alla fall på söndagen, tight av människor på gatorna. Hundarna var med, och gamla Selma lufsade snällt bredvid husse. Jag känpade febrilt med att få Siri att gå som en liten fransk mademoiselle. Det gick sådär, hon tittade på mig och undrade vad fot heter på franska. Det kom jag inte på, så det blev stramt koppel.
Ett glas vin (lokalt så klart) på en uteservering, där man liksom överallt annars här måste visa coronapass för att bli serverad. Om man går in på lokal ska dessutom munskyddet på tills man sitter stilla vid sitt bord. Personalen bär det hela tiden.
Vi var helt klart för varmt klädda, och med inköpta baguette flambé, fruktkaka och vin från Louis Sipp gick vi tillbaka, bytte till T-shirt och satte oss i solen på ställplatsen och njöt.
Då ringer min telefon, och det är från ställplatsen i Colmar, att bilnyckeln var upphittad, och vi ska hämta den i på vägen härifrån. Hurra!
På kvällen hade vi siktat in oss på forell i Riesling på en restaurang, men den och många fler var fullsatta. Till slut fick vi sista bordet på en annan restaurang, och beställde in Moules frites. Tja, de var väl bra, men långt ifrån de på Bistro Perspektiv i Falsterbo! Kvällen blev ändå väldigt trevlig för vid bordet bredvid satt ett par från Brasilien och vi började prata, och fortsatte prata ännu mer. En intressant sak de nämnde var att lock-downmotståndarna i Brasilien hade Sveriges Coronastrategi som argument för att inte stänga ner. Men de höjde förvånat på ögonbrynen när vi talade om att inga restriktioner gäller i Sverige längre, inte ens om man är ovaccinerad.
Efter maten beställde jag in en Irish Coffe. Minns ni förra seklets Galliano shots? Detta var en sådan i XXL med irländsk whisky.
Om det var den eller luften vet jag inte, men jag sov gott.
Eftersom vi står två nätter här passade det bra att storstäda, Det innebär att skura toan och köket, byta handdukar och sopa och torka av några kvm golvyta. Hann inte ens få upp farten innan det var klart.
Sedan blev det en ny tur ner till centrum med vinprovning i sikte.
Idag satsade jag på att prata franska med Sirí istället, och då gick hon som en klocka och tittade förvånat på mig. Mannen påstod att det var många fler som gjorde det. Mitt franska ordförråd är något begränsat, och eftersom Siri, dvs Sirí, gick fint så länge jag pratade upprepade jag det jag kan. Tres bien cherie Sirí, ou est la tour Eiffel, Je m’apelle Monique, quelle heure est-il, je t’aime och några till på repeat.
Tror jag ska sälja in idén till Brukshundsklubben.
Hundarna fick följa med in till Jean Sipp där vi fastnade för två viner, en ny vit bekantskap, Pinot Auxerrois, och en Pinot Noir som var motsatsen till blaskig jordgubbssaft. De får följa med hem till högtidliga tillfällen!
Lunchen intogs på Hotel au Lion där vi bodde förra gången vi var här. Flamb’izza, dvs en lövtunn god pizza. Den hade de minsann inte då!
Mannen är på jakt efter en ny Stetsonkeps efter att den förra blivit klorfläckad, och hade sett att märket fanns i en affär här, så när vi lämnat av vin och hundar i husbilen gick vi tillbaka ner i byn. Hattaffären var stängd, och det slutade med att vi provade och köpte mer vin, nu en Pinot Noir rosé hos en liten vinproducent med en glad dam och hund.
Tack, det var ett tag sedan jag var i Strasbourg och omgivningarna där. Din text och dina bilder får mig att längta tillbaka.
Det glädjer mig! Tack för din kommentar.