Vidare på Autobahn

Efter en natt med så mycket blåst och regn att hela husbilen gungade hade åtminstone regnet upphört och vi började morgonen med en ny promenad runt Friedrichstadt, där tyvärr inte affärerna öppnat än, eller kanske som väl var, för det var mycket både i kläd- och inredningsväg som lockade.

Friedrichstadt

Att förflytta sig med bil genom Tyskland innebär ofta att köra Autobahn. Det är inte ett dugg kul. Den första sträckan körde vi i alla fall på mindre vägar genom småbyar, där såväl bagerier som köttaffärer låg tätt innan vi kom ut på autobahn.

Först hade vi planerat att färjan över Elbe vid Glückstadt, men eftersom det fortfarande blåste halv orkan beslöt vi att köra över Hamburg istället. Det är tveksamt om inte en gungande båt ändå varit att föredra istället för köerna där. Köer plus vägarbeten där grävskoporna står som hungriga dinosarier utmed vägkanten innebär att jag frivilligt lämnar över ratten till Mannen och håller mig sysselsatt med att dra efter andan och testa hållfastheten i bilens handtag i taket.



Köer, köer, köer
Som hungriga dinosarier

Lunchen intogs på ett rastställe vid autobahn, och här är inte pandemin över. Munskydd på inomhus, håll avstånd, plus att vi fick fylla i kontaktuppgifter för eventuell smittspårning i händelse av covidfall på platsen.
Alltså tvärtemot Tegnell och gänget som inte tror vi kan handskas korrekt med munskydd, men väl smittspåra.

Målet för dagen var en camping som heter Bullerby utanför Osnabrück och här fick vi för första gången visa både vaccinationspass och vanliga pass. Rätt onödigt känns det som, för vad vi sett finns det bara två andra gäster på behörigt avstånd. Det ligger i alla fall vackert, med en lite sjö och skog runt om så vi och hundarna fick lite motion. Dock inga gårdar där Bullerbybarnen håller till, men väl tillbyggda husvagnar som för tillfället är obebodda. Lite åt kåkstadshållet på sina ställen.

Runt sjön

När vi ska duscha i morgon bitti måste vi säga till damen i receptionen så hon sätter på vattnet och räknar litrarna vi förbrukar.
Undrar om hon kan skrubba mig på ryggen också.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s