Efter en natt med så mycket blåst och regn att hela husbilen gungade hade åtminstone regnet upphört och vi började morgonen med en ny promenad runt Friedrichstadt, där tyvärr inte affärerna öppnat än, eller kanske som väl var, för det var mycket både i kläd- och inredningsväg som lockade.

Att förflytta sig med bil genom Tyskland innebär ofta att köra Autobahn. Det är inte ett dugg kul. Den första sträckan körde vi i alla fall på mindre vägar genom småbyar, där såväl bagerier som köttaffärer låg tätt innan vi kom ut på Autobahn.

Först hade vi planerat att ta färjan över Elbe vid Glückstadt, men eftersom det fortfarande blåste halv orkan beslöt vi att köra över Hamburg istället. Det är tveksamt om inte en gungande båt ändå varit att föredra istället för köerna där. Köer plus vägarbeten där grävskoporna står som hungriga dinosarier utmed vägkanten innebär att jag frivilligt lämnar över ratten till Mannen och håller mig sysselsatt med att dra efter andan och testa hållfastheten i bilens handtag i taket.

Lunchen intogs på ett rastställe vid Autobahn, och här är inte pandemin över. Munskydd på inomhus, håll avstånd, plus att vi fick fylla i kontaktuppgifter för eventuell smittspårning i händelse av covidfall på platsen.
Alltså tvärtemot Tegnell och gänget som inte tror vi kan handskas korrekt med munskydd, men väl smittspåra.

Målet för dagen var en camping som heter Bullerby utanför Osnabrück och här fick vi för första gången visa både vaccinationspass och vanliga pass. Rätt onödigt känns det som, för vad vi sett finns det bara två andra gäster på behörigt avstånd. Det ligger i alla fall vackert, med en lite sjö och skog runt om så vi och hundarna fick lite motion. Dock inga gårdar där Bullerbybarnen håller till, men väl tillbyggda husvagnar som för tillfället är obebodda. Lite åt kåkstadshållet på sina ställen.

När vi ska duscha i morgon bitti måste vi säga till damen i receptionen så hon sätter på vattnet och räknar litrarna vi förbrukar.
Undrar om hon kan skrubba mig på ryggen också.