Nu har det blivit dags att vidga vyerna igen och ge sig ut och idka lite resandeliv i husbilen.
I och för sig har jag fått en spruta mot Coviden och ser ljuset i tunneln, men än så länge gäller det att följa farbror Tegnells råd, hur förvirrande de än kan verka. Är så glad för vår lilla plåtis Långfranskan som låter oss åka runt i landet utan att behöva trängas med andra.

Idag gick färden norrut till Bjärehalvön och Långfranskan parkerades på ställplatsen vid Norrviken camping utanför Båstad. Vi är de enda där! Inne på själva campingen står redan säsongarnas husvagnar i långa rader, med staketen utsatta och pelargonierna i amplarna, en del med Ikeaprislappen kvar.

I går kväll deltog vi i en vinprovning online hemma . Inte ens vi, Mannen och jag, kan trots långvarig träning dra i oss fyra flaskor italienskt på en kväll, så flaskorna korkades och packades med i bilen.
När jag backat in på plats (börjar bli en fena på det här nu) och Mannen satt ut campingmöblerna i Bjärehalvöns strålande solsken och hundarna lagt sig tillrätta på konstgräset utanför var det klart läge för ett glas vin. Men vi (dvs jag) hade glömt korkskruv och korkarna var så rejält ipluggade att inte ens tandtricket fungerade att dra upp dem. Vad gör man då? Rycker på axlarna och säger att ”vi har i alla fall vatten och kaffe?”
Näää.

Googles karta visade på en Ica supermarket i Båstad, bara cirka fem km promenad bort, och jyckarna skulle ju ändå rastas och solen sken så… Efter att ha gått mot trafiken på 70-vägen en bit blev vi nyfikna på ett glassigt nybyggt område och sneddade genom. Och fick klättra ut över ett stenröse på andra sidan innan vi hamnade på Skåneleden 1/Kattegattsleden och följde den mellan havet och blommande vitsippsängar in till Båstad. Vi hade en del diskussioner om vägen, och jag kände mig nödd och tvungen att bjussa Mannen på en öl på Pepes Bodegas uteservering i Båstad för att han skulle inse vem som hade rätt. Jag fick ett glas rosé och hundarna en skål vatten så alla blev glada.

Båstad hamn ja… en diger samling Ferrari och andra pittförlängare fyllde parkeringarna och gatorna. Lika vanligt som EPA-Volvo i Norrland. Kanske därför priserna var därefter.
Stärkta kunde vi i alla fall hitta ICA. Jag satte mig utanför med hundarna medan Mannen jagade upp en korkskruv. Två nordiska ynglingar med ekonomiklippning stod och hängde med cig i mungipan och försökte se hippa ut. Det gick inget vidare, inte en endaste tjej som såg impad ut.

Vi gick en annan väg tillbaka genom själva samhället. Där finns så otroligt fina gatuhus och man kan bara hoppas att de bebos mer än några tennisveckor på sommaren. När vi kom utanför själva samhället var det utmed Kattviksvägen och inte alls lika skönt som på Skåneleden.
22000 steg och rätt mycket ömmare fötter senare var jag glad att jag tagit med färdig mat att värma, en supergod minestrone och att vi fick upp Chiantin.
I morgon är siktet inställt på Hovs Hallar.