Att gå en halvmil utmed Göta Kanal i morgonsolen är en lisa för själen.

Får som har i uppdrag av Kanalbolaget att hålla grönskan på plats, och som bara lätt motvilligt flyttar sig. Änder som kvackar lite morgonsurt när de lyfter upp sina huvud från vingarna. Den första ensamma båten som passerar den handdrivna slussen vid Borensberg på sin väg mot Bergs trappa.

Även om jag redan åkt kanalens hela sträckning med båt en gång står det kvar på listan av saker som måste göras om. Plus att tanken på att cykla längs med kanalen lockar.

Efter att Mannen tömt gråvatten och latrinkasetten och fyllt på färskt vatten körde vi vidare västerut, mot Vättern.

Vadstena blev dagens första stopp, med en promenad bland de gamla fina husen och ner till klostret och kyrkan. Det finns massor av små originella affärer i stan där, som är mycket roligare att titta i än de stora kedjornas likformade sortiment.

På vägen vidare till Gränna stannade vi vid en rastplats vid Vätterns strand och fixade lunch. Det sladdade in två nya svarta bilar av sedanmodell, en Volvo och en Audi. De nitade och gjorde sedan en rivstart iväg. Vi tittade och undrade om de var kissnödiga och inte gillade sällskap. Efter en stund kom de igen, och det hela upprepades. Nu var i alla fall jag nyfiken på vad det var för figurer. De körde en bit fram på vägen, till en mötesplats, gjorde en vändpall båda två och kom tillbaka ytterligare en vända. Sladdade in på rastplatsen, stod stilla typ en halvminut och for sedan iväg så asfalten kryllade sig, först Audin, sedan Volvon. Min fantasi gick på högvarv. De hade säkert gömt knark/vapen/rånbyte där vi stod och bara väntade på att vi skulle få ändan ur vagnen. Eller vagnen långt bort. När det sedan stannade en svart Volvo av samma modell framför oss blev jag nästan lite nervös, men det var bara ett annat par i vår ålder som tog ut sin kaffekorg och gick och satte sig.

När vi körde vidare och kom lite längre fram stod så både Volvon och Audin parkerade vid vägkanten och en ung kille stod utanför Audin och visade något på sin avancerade kamera för chauffören där. Hmm…

I Gränna, som inte alls är lika charmigt som Vadstena, om man inte gillar randigt godis vill säga, fikade vi och provianterade lite. Och vem står på Coops parkering där, om inte de två svarta bilarna. Nu visade killen med kameran vad han fångat på bild för två medelålders skalliga män som nickade belåtet. Typiska gangsters! Eller så hade de möjligen gjort någon reklamfilm för Audi. De brukar ju visa hur fort man kan köra…

Målet för dagen var strax utanför Gränna, BauerGården, som förutom hotell med restaurang och konferensdel även har ställplatser för husbilar. Det var nog det bästa stället hittills. Där fanns allt man kan önska sig och lite till. Tömning och påfyllning av vatten. El, Wi-Fi, bastu och badbrygga, take-away från restaurangen, möjlighet att beställa färska frallor till frukosten, superfräscha duschar och toaletter och tvättmaskiner.
Till det en omgivning där John Bauers sagofigurer nästan levde kvar bakom stock och sten. Det var lite som att kliva in bland töntar och troll.
Jag var troll.

På höstdagjämningens morgon blev det först en promenad innan bastu och dopp i sjön. Den här gången doppade jag hela mig och simmade till och med några tag i det strålande solskenet.

Jag kan inte låta bli att reflektera över hur glest befolkat en stor del av vårt land är, och hur nödvändig bilen är för de som bor här. I bland bara ett ensamt hus, ibland en liten by. Inga affärer och inga busshållplatser heller. Hur tänker de politiker (vill inte knycka Håkan Malmströms uttryck Grönkålsmaffian här) som menar att bilen inte behövs? Utan bil blir vår glesbygd en ödebygd för både Karl-Oskar och Kristina flyttar till Amerikat, eller någon annanstans där det finns tunnelbana.

På tal om bilar. Det verkar som alla gamla Volvo hamnar i Norrland. Ju längre söderut vi kommer, desto färre av dem ser vi. Någon enstaka EPA, annars bara nyare bilar av alla olika märken.

Det var inte så långt till Kosta och eftersom det inte gick att handla med något därifrån på cykelsemestern i fjol hade jag bestämt att nu så, nu skulle köksskåpen få lite nytt. Och så blev det, glas till både vin och vatten, komplettering av servisen och dessutom en ny tekanna. Och vi är fortfarande gifta!

Då jag inte har sett en endaste björn, ren, älg, eller varg, bara en förskrämd iller på hela resan kände jag mig tvingad att fotografera den uppstoppade björnen de har i Kosta Outlets jakt- och sportavdelning. Bredvid Per Morberg, som dock bara var utskuren i papp och inte uppstoppad, så honom fotograferade jag inte.

För natten har vi parkerat på Gökaskratts camping vid Hovmantorp. Här står vi och en annan husbil och så passerar det någon diskodunkande bil ibland.
Var namnet kommer från vet jag inte. Jag har inte hört en endaste liten gök, bara änder. Änder har vi hört på så många ställen nu att jag har allvarliga funderingar på att skaffa ett par som kan traska runt hemma i trädgården. Bara så jag känner mig hemma alltså.