Vilhelmina, Höga Kusten, Sundsvall och vidare till Dalarna.

Det var inte med någon större sorg vi lämnade Borgafjäll och körde vidare.

I Dorotea började jag prata med en kvinna och sade att vi inte tyckt om Borgafjälls camping. Hon blev mycket förvånad och talade om att de haft sin vagn där i över tjugo år. Att man åkte upp på hösten, alltså nu snart, och gjorde i ordning, Rensade ogräs och pyntade, var gata för sig, för de som har campingen gör inget.

Allt har sin förklaring.

Nu skulle vi i alla fall vidare till en camping som lovsjungs av alla vi pratat med, Kolgården i Vilhelmina. Och ja, det är ett fantastiskt ställe. Välskött, rent överallt, med ett otroligt vackert läge, allt man behöver, och ett ägarpar som hela tiden rör sig runt och ser till att alla har det bra.
Vi funderade faktiskt på att stanna en natt till, vilket skulle visa sig att det var tur vi inte gjorde.

Leva hundliv.

I stället började färden söderöver, mot Höga Kusten. Två sevärdheter skulle betas av på vägen, dels hällristningarna i Näsåker, dels ett whiskydestilleri vid kusten.
Veckans tiotusenskronorsfråga är vem som ville se vad av oss.
Tanken fanns även på en tur i Skuleskogen.

Mannen körde och jag kände mig fri att hitta en vacker väg. Det gick sådär. Det blev fem mil skumpig grusväg, där det enda underhållande var en mamma, med orange jägarband runt skallen, geväret i ena handen och en motsträvig unge i femårsåldern på släp i andra. Barnet var förmodligen hemskickat från dagis med rinnande näsa. Men är det älgjakt så är det.

Bilturen som skulle tagit dryga två timmer tog i stället drygt sex timmar, och avslutades med att jag som grädde på moset ledde in oss runt Skuleskogen på en prästkrageväg. Vacker, men jag tror inte Mannen uppskattade det ett dugg. Utan vare sig whiskyprovning eller hällristningar kom vi ner till kusten och Hornö Brygga där det finns en ställplats.

Men det kommer ju fler år och hällristningarna finns förhoppningsvis kvar. Enligt mig fungerar dessutom alla orökta whisky i Irish Coffee. Oprövade.

Vid Hornö Brygga stod vad som nästan kunde uppfattas som en välkomstkommité. Fyra personer i övre medelåldern som hälsade oss välkomna, talade om att vi fick använda deras klubbhus, t o m sängarna om vi tröttnade på varann, att vedbastun var laddad, elen kopplad och att restaurangen på Björkudden, på motsatt sida från Höga Kustenbron, var öppen.

Efter bastu, dopp i havet (hela Mannen, 1/4 av mig) traskade vi upp för berget och kom till Björkudden. Ännu ett ställe med mat som fick smaklökarna att dansa hoppsasteg av ren lycka.
Förrätten…

Lite måste man unna sig.

Här hade de använt granskottsolja, tidigare hade vi fått grankottspesto. Inser att jag ska sluta svära över alla kottar i trädgården hemma i Höllviken. Har någon recept tar jag gärna emot!

Höga Kustenbron

En av de som välkomnade oss till hamnen talade om att man kunde gå runt udden, cirka 4 km. Det lät som en lagom hundpromenad morgonen efter, men någonstans i skogen och ösregnet missade vi någon stig, så rundan blev nästan dubbel. Men vi behövde röra på oss efter att ha suttit så många timmar i bilen dagen innan, och ätit en brakmiddag på det.

När vi var i Sydafrika 2014 träffade vi ett väldigt trevligt par från Sundsvall. Vi har hållit kontakten, de besökte oss när vi bodde i Limhamn och vi träffade dem även på Gran Canaria. Nu hade de bjudit hem oss till sin stuga utanför stan, och det blev en väldigt trevlig kväll med mycket prat och skratt. Jag blir bara lite orolig att vi pratar sönder alla som kommer i vår väg efter några veckor på tu man hand i husbilen.

Det blåste rejält, och husbilen gungade därefter i stormen under natten.

På morgonen hade vinden mojnat, solen sken och vi fick chansen att se mer av det vackra Juniskär.

Vi fick dessutom se färska bilder på snön som fallit det senaste dygnet i Vilhelmina. Det var tur att vi inte stannade där, för vi har inte vinterdäck på Långfranskan.

Den fick nu puttra vidare söderut, först med stopp i Ljusdal, vidare genom Hälsingland med slutmål strax utanför Falun. Här har vi hamnat på en egen liten platå på en i övrigt mycket tät camping. Husvagnar stora som stadsbussar med tillbyggda uterum med full köksinredning. Det är alltså mobila sommarstugor, en husbil är bara en bagatell som nästan får plats i deras köksskåp.

Vi har åtminstone bord, stolar och hundsäng!
….och så klart speglande vatten i närheten.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i bad, bilresor, boende, camping, Dalarna, Fjällen, Foto, Höga Kusten, hemester, Hundliv, husbil, Husbil, Lappland, Mat, matlagning, Motion, Natur, Personligt, relationer, Resor, restaurang, semester, sommar, ställplats, Sverige, Trafik, trädgård, Turism, Uncategorized, vandring, Väder. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vilhelmina, Höga Kusten, Sundsvall och vidare till Dalarna.

  1. Anonym skriver:

    Låter som en härlig resa. Hälsa Thorvald

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s