I går skrev jag att EPA-traktorer var populärt i Strömsund. Vansinnigt populärt t o m. Övriga motorfordon här är framför allt gamla Volvo och stora van med lastflak. Förmodligen där man kan slänga upp älgen eller vad man skjutit. För här i Jämtland ser nästan alla ut som statister från Jägarna. Det är bara några tyska turister som mer verkade vara statister i Mupparna.

Planen var att köra Vildmarksvägen upp, men på kvällen upptäckte vi att den första sträckningen hade en parallell väg, Björnvägen där det verkligen var chans att få se björn. Vid en sjö där har mängder av fina björnfoton tagits och jag hoppades så klart. Om jag nu inte lyckades plåta Storsjöodjuret, så kanske åtminstone en nallebjörn?

Björnvägen var många mil gropig grusväg där det gällde att hålla tungan rätt i mun och parera alla hålorna med ratten. Ortsbefolkningen tyckte säkert jag körde som en mes och de bilar vi mötte eller blev omkörda av (stora van med lastflak) drog på så stenarna for omkring. Bl a upp på vår vindruta som fick ett stenskott som innan jag kommit in på närmsta parkeringsficka var en 10 cm lång spricka. Mannen for ut och plåstrade med silvertejp (ett gott råd vi fått, att alltid ha med) men sprickan lyckades ändå bli närmre 30 cm innan ännu mer silvertejp fick stopp på den. Tack och lov sitter den inte i förarens synfält, och slipper vi bara frost ska den nog hålla ända hem.

Vi hittade i alla fall fram till Svaningens camping som var en stor gräsplan med elstolpar och intillliggande servicehus med kök, toa och dusch. Och väldigt vackert. Vi var de enda gästerna och betala gjorde man genom att gå upp och knacka på hos Harald, en man i byn.

Vi hade ingen täckning på våra mobiler, men jag hade köpt en Comviqkort som hade fyra ploppar täckning. Det var bara det att jag inte laddat det, och kunde inte göra det utan täckning heller. Men Harald var en hedersknyffel och lät mig ringa dottern från sin mobil så att hon kunde ladda mitt kort. Sedan är det tyvärr ett väldigt hungrigt kort som fullständigt äter upp varenda krona det laddas med.

Harald var också en väldigt pratglad man som kom ner till vår husbil och pratade björn i trakten. Han hade sett hur många som helst och en nalle brukade tydligen ta vägen över campingen framåt kvällen för att rensa jaktlagets soptunna längre bort. Även kungen hade varit där och spanat björn. Vi lärde oss också att björnarnas bajs är blått så här års pga alla blåbär de glufsar i sig, och att de bajsar på vägen. Så det där att björnar skiter i skogen är bara bluff.

Selma fick stanna inne och jag satt med laddad kamera i fönstret. Men det enda som kom var en röd tysk lastbil med kamouflage- och graffitimönstrat kapell där en man bodde över natten. Och honom fotograferade jag inte.

Vackert var det i alla fall, och otroligt rofyllt.