Vägen från Karlstad gick norrut mot Dalarna. Vi hade inte riktigt bestämt var vi skulle stanna, om det skulle bli Mora eller Orsa.

Första stoppet blev på Biltema i Karlstad för inköp av mer lösningsmedel till toakasetten, och nästa utanför Säffle där de färska kantarellerna jag köpte av en thailändska på torget i Karlstad blev lyxiga lunchmackor.

I Mora lockade Anders Zorn-muséet, och det blev att njuta av fler fantastiska konstverk. Zorns badande dalkullor i all ära, men även här var det akvarellerna som imponerade mest på mig. Hans skepp i vatten är lika fina som Lerins.

På vår husbilsapp tipsades om en bra ställplats i Orsa och vi körde dit. Möjligen är den bra under säsong, men nu upplevde vi den som rätt riskfylld att stå på. Ute i ett ödsligt industriområde, med endast en gammal punktad Volvo som annat fordon där.
Nä, vi körde vidare ner till Orsa Camping och fick en ställplats där i stället. Ställplatserna ligger precis utanför den gigantiskt stora campingen som innehåller lekplatser, restauranger, bowlinghall, sportbar och annat som kan glädja barnfamiljerna och säsongarna. Här hade en del t o m satt upp pallkragar med växter runt sina tillbyggda husvagnar.
Men läget är underbart, intill Siljans norra del.

En större hackspett knackade envetet i ett träd, och var så ytterst vänlig att den stannade kvar medan jag gick tillbaks och hämtade storkameran. Plötsligt händer det, jag lyckas bättre än Kalle Anka.

Strax intill ställplatsen fanns duschar och toaletter, men de var låsta. När jag bad om koden i receptionen fick jag veta att de var stängda för säsongen.
-????
Men vi kunde däremot få koden till toaletterna i servicehus C. Typ 2 km bort.
Tänk så bra det är att ha egen toa i bilen ändå!

En liten utmaning är det att fixa thaimat i en husbil med minst sagt begränsat utrymme. Jag var tvungen att skicka ut Man och hund på långpromenad för att få hacka i fred.

Min iPad hade lagt av efter att i två dagar ha fladdrat som en gammal svartvit TV på 60-talet. Det var tvunget att nollställa den och börja om från början. Det mesta fungerade tack och lov att flytta tillbaka genom att lägga iPhonen bredvid.

Innan vi lämnade Orsa på måndag morgonen stannade vi till på Willys och köpte mer hundmat och kaffe. Tre gånger trodde jag att jag hörde Kalle Moraeus i gången bredvid och var beredd att rusa fram och ta en selfie med honom, bara för att se lång och smal ut. Med Mannen blir jag tvärtom.
Det visade sig varje gång att det var andra män som lät likadant. Det gör tydligen många masar.