Natten på Getterön var god, och morgonens promenad sanslöst vacker. Tänk, jag har varit flera gånger i Varberg tidigare och inte upptäckt vilken dold pärla Getterön är. Bockstensmannen kan faktiskt gå och gräva ner sig igen.

Även om vi bodde utanför staketet till själva campingen fanns det tillfälle att studera de rara arterna som fanns innanför, mestadels husvagnar som verkade ha slagit rot. Staket, amplar, fullt möblerade uterum, just name it. Här talar vi inte om resandeliv utan om tvättäkta säsongare.
När de som bodde där gick till dusch och toalett var det lite som raden av tjurfäktare som skulle tampas med Ferdinand.

En dam i prickig särk som släpade sig fram i sina slöfsor med necessären i hand. Någon som kom topless med toalettkasetten efter sig som en dramaten. Tänkte att det måste vara en tyska, tills jag såg att det var en man. Tysk då?
En kvinna med hijab som glatt hälsade godmorgon och undrade hur det stod till på bästa SFI-svenska.

Jag skrev innan att vi bara behövde trängas med varandra i husbilen. Och även det har sin gränser. Att laga mat, oavsett mål, är totalt omöjligt om man är mer än en i bilen. Alltså har jag enväldigt beslutat att vi fixar maten varannan dag var.
Det innebär en 50% avlastning av middagsmatlagningen mot hemmavid för min del.
Frukosten brukar vi göra separat hemma, Mannen vill ha gröt alla dagar och gör den i mikran. Jag är mer varierad, med gröt någon dag, hellre yoghurt med kvarg och frukt, och gärna ägg.
I dag var det Mannens tur och för att underlätta för köket beställde jag också gröt. Eftersom vi inte har någon mikro skulle den tillagas i kastrull. Så skedde, och oss emellan borde den kanske ha serverats med köttbestick.
Middagen däremot fixade han galant, medan jag njöt av utsikten, ett glas vin och Hanne-Vibeke Holsts bok Som Pesten. Rena husmorssemestern, faktiskt.
Det blev pasta med färdig och upphottad sås på burk med riven parmesan.
Hoppet lever!

I dag var siktet inställt på skulpturerna i Pilane på Tjörn. I kassan där stod en skylt att pensionärer över 70 endast skulle betala 70 kr i inträde. Jag gick fram och sade glatt
– Två pansjissar!
– 240 kr, svarade damen i luckan.
– Vadå, det står ju 70 kr styck?
– Det är före kl 10.30 och bara för 70-plussare, var svaret.
Ibland betalar man gärna.

Pilane var väl värt ett besök och inträdet också. På det gamla gravfältet har man rest skulpturer av olika konstnärer som man beskådar från en slinga som sträcker sig runt och upp och ner över kullarna.
Mest iögonfallande var Jaume Plensas Anna, ett vitt ansikte i jätteformat som syns långt ut över nejden.

Senare på eftermiddagen landade vi på Vindöns camping och marina. Det innebär att vi har parkerat vår Långfranska vid kanten till småbåtshamnen, helt allena.
Inne på området är det relativt tätt med husvagnar, men många människor har vi inte sett där. Två goa gubbar som var ute och reste med motorcykel kom spankulerande förbi, och vi fick veta att till vardags körde den ene 24-meters långtradare och den andre grävde tunnel under Varberg.

Värre kan man ha det.