När jag stängde av min ipad i går kväll och gick och lade mig kändes det som om benen inte skulle bära mig ett steg till, och att ryggsäcken var ett stort hånflinande skämt som aldrig mer skulle få komma i kontakt med min rygg.
Men tänk, efter åtta timmars sömn i mitt randiga nattlinne i det randiga rummet vaknade jag och kände mig stark igen! Sak samma var det med Mannen trots han inte hade randig nattklädsel.

Vår pratglade värd serverade en god frukost, och hela sitt livs historia. Inte så att det var besvärande, utan bara bekräftade vad vi sagt länge; de som hyr ut och släpper in främmande männsikor i sitt hem är öppna personligheter. Och vi som väljer att bo så också!

Bussbiljetter till Jonstorp betalades via Skånetrafikens app, och vi packade ner det sista och svingade på oss ryggsäckarna igen. Lätt som en plätt, och gick de dryga 2 km till Stadshuset och busshållplatsen. Förutom busschauffören, som satt coronasäkert bakom de främsta avspärrade sätena var det bara en passagerare till på bussen och han satte sig längst bak. Ingen trängsel där alltså. Vi gick av i Jonstorp och gick den sista biten bort till Rekekroken och vår parkerade bil.
Sålunda har vi gått hela sträckan från Jonstorp till Lerberget.

Förra veckan, innan vi åkte, skrev jag till Visit Höganäs, turistbyrån på orten, och frågade om det var OK att stå där vi planerat att ställa, och också ställde, bilen. Plus några andra frågor om resan. I går em svarade de, och ursäktade sig visserligen för sent svar pga sjukdom, men det var ju lite som att kissa kväll när natten är gången.
Och vi kunde inte stå där, skrev de, trots att Google maps angav fri parkering. Det var alltså förmodligen tur att det inte satt någon P-bot på bilen.
Angående deras sena svar kan jag bara konstatera att under våra tidigare cykelturer har jag alltid kontaktat nästan alla de lokala turistbyråerna på orterna vi besökt och fått svar i princip med vändande post. Men de kanske inte har varit sjuka.

Det blev en omvandling i klass med Clark Kents vid bilen, av med de nu fläckiga shortsen och skorna, på med jeanskjolen, en fräsch t-shirt och sandaler, borsten genom håret och tanten var som som ny.
Då körde vi tillbaka till Höganäs för att besöka några vänner som bor där. Väninnan som fick två nya knän igår skulle föräras en blomma vid sin hemkomst och hennes man har byggt en båt, alltså verkligen byggt från scratch, och vi (särskilt Mannen) var tvungna att se hur arbetet går framåt. Wow bara! Så imponernade hantverk.

Nu är vi hemma igen, och det är dags att sammanfatta den här resan.

Först, vi har gått närmre 75 km på tre dagar, varav största delen med packning, 10-12 kg var. Min aktivitetsklocka har trott att jag stått på en cross-trainer många timmar varje dag. Det har varit tufft, det kan jag inte förneka. Men å andra sidan var det en utmaning för oss själva, och vi visste ju att om det krisade totalt kunde vi ta buss eller taxi. Det är bara det att vi är för envisa, och sedan är det ju så himla skönt när man klarat det. Vi kunde!

Det har varit en fantastisk naturupplevelse. Från Rekekroken där Edward Persson fann sitt paradis, och dit jag fick följa med till en barndomsväns sommarhus några gånger på 1960-talet och plurrade i vattnet, till Svanshalls fiskehamn, till de gamla stenbrotten med en del nu vattenfyllda dammar, till Litorinahavets strandvallar med rundade klapperstenar och raukar som får dig att tro du hamnat på Gotland, innan du når vackra Arild.

Sedan den omväxlande utmanade och njutbara turen genom Kullabergs Naturreservat, med stora höjdskillnader varvat med vilsamma promenader mellan fält och genom bokskog fram till Mölle.

Därefter vandringen ner till Höganäs, via sköna Mölle-Hässle naturreservat. Det är så många nuturupplevelser att jag säkert glömt flera stycken.

Hela turen är en boost för dina sinnen; syn, hörsel och lukt. Vyerna, lärkor och andra fåglar, lukten av blommor, barr, hav och tång. Sedan kan du också smaka på mycket och känna på vattnet. Undvik dock nässlor och skoskav.

Om du har funderingar på att göra om vandringen själv, tänk på att bra skor är ett måste. Det kan vara geggigt, stenigt, brant och halt på sina ställen. Stavar är också ett måste, anser jag.
Förutom en viss vana att gå långt, vi går ca 12000 steg om dagen med hunden (The Run-Away-Queen of Falsterbo), är det inte fel med lite styrketräning också för att förbereda sig. Jag kände att min rygg hade behövt mer än de där 2×10 armhävningarna om dagen jag kört de senaste veckorna. Hantlarna ska åka fram nu också.

Ett lite lättare version om du vill gå men inte bära full packning, är att parkera bilen där du ska övernatta, sedan ta bussen till startpunkten på den etappen och gå tillbaka med endast lätt packning. Regionbussarna går mellan de olika orterna, sök på skanetrafiken.se

Vatten måste du ha med, och om du går samma rutt som vi, matsäck. Det fanns nämligen inte ett ställe att fika eller äta på mellan Jonstorp och Arilds vingård, inget i byn Arild, och inte heller mellan Arild och Mölle. Flickorna Lundgren på Skäret har än så länge bara öppet på helgerna, men då är säkert även mer folk i rörelse, så det beror på hur Covid19-läget ser ut om det är positivt eller inte. Själv är jag orolig för en ny peak av insjuknade efter demonstrationerna i t ex Göteborg.

Även i Mölle var det glest med näringsställen, till lunchen hittade vi bara Krukmakeriet och en glasskiosk som var öppet, till middagen hade även Hotell Kullaberg servering. Grand Hotell kollade jag inte. Krukmakeriet kan jag varmt rekommendera, där satt alla utspridda i trädgården.

Hur det blir längre fram i sommar är utanför min vetskap, men jag misstänker att fler ställen öppnar vid midsommar.

Någon livsmedelsaffär finns inte heller längre ut på Kullaberg än i Nyhamnsläge, inte ens under sommaren.

Att hitta har inte varit svårt, Skåneleden var till allra största delen väl utmärkt med orange markering. Jag hade också beställt kartor från skaneleden.se över alla de olika lederna och hade den på SL5 med i ryggan, med kompass. Kompassen behövdes aldrig och kartan användes sparsamt, mest för att överbevisa Mannen vid behov.

Sedan kommer vi till det där med vädret. Jag förstår mig inte på folk som gnäller om det. Jag plockade ju ur regnjacka och jeans ur ryggsäcken i sista minuten för att slippa bära på det också, och beställde fint väder. Det gjorde jag när vi cyklade till Kosta förra soammren och när vi vandrade på Kanarieöarna också.
Det fungerade! Igen!
I natt hade det regnat lite grann i Höganäs, men solen sken på oss när vi klev ut i morse.

Med tanke på smittorisken för Covid19 var det väldigt lugnt, än så länge. Alla skolor hade inte slutat och tvåtimmars-restriktionen gällde fortfarande. För svenskar vill säga. Danskar och övriga européer kan röra sig fritt.
Vi var t ex bara fyra par på Arilds Vingård. Men sedan det meddelades att det blev fritt att resan inom Sveriget har deras telefon gått varm, och de var nu helt fulltecknade i juli.
Det var endast vid ett tillfälle jag upplevde att någon kom för nära mig, och det var fyra yngre män av utländsk härkomst (säger inte vilken) som bufflade sig fram vid en glassdisk. Över huvud taget verkar det som om svenskar respekterar distanseringen mycket bättre än danskar och andra turister.

Helt klart, Hemester är något att rekommendera och Sverige är fantastiskt!