Dagen började med att jag simmade ett antal längder i poolen utanför vårt rum innan frukosten. Det var första badet på resan!

Frukostbuffén var perfekt, men jag kunde inte låta bli att lägga märke till hur mycket två personer vid ett annat bord åt. De satt där och åt för fullt när vi kom och gick nästan i skytteltrafik och fyllde sina tallrikar. Bulle på bulle på croissant på korvar på marmelad på juice på nya bullar på ägg på bacon på yoghurt på ost på kakor på nutella på gud vet allt.

Först trodde jag de provianterade och fyllde väskorna för dagens övriga behov, men de hade inte ens några väskor med sig, utan allt åkte in foderluckorna. När en av dem, jag är faktiskt osäker på kön, för tredje gången fastnade med rumpan i stolens karmar och fick den med sig när hen reste sig trodde jag att det kanske skulle tas som ett tecken på att sluta äta. Icke. Stolen drogs loss och intaget fortsatte när vi gick. Tjejen i servisen var helt tagen och bara gapade.

Eftersom det var internationella kvinnodagen igår hade Mannen ingen som helst talan om dagens program. Årets övriga dagar råder skendemokrati. Igår fick han finna sig vad jag helt på egen hand bestämt redan på planet till El Hierro, när jag läste en artikel i någon tidning. Vi skulle på Loro Parque.

Loro Parque är en större djurpark, något som jag egentligen inte gillar. Alla djuren i min konst är ju fotograferade i sin naturliga miljö, allt från köksspindeln till de mönstrade djuren. Men jag tycker att jag behöver påfyllning av nya djur i min bildbank så ändamålet fick helga medlen.

Parken ligger på lagom promenadavstånd från hotellet, nästan fyra km, en lagom vandring fram och tillbaka. På vägen dit synade vi stränderna och påmindes om att vi är bortskämda med Näsets vita sand.

Framme försökte Mannen lämna sitt veto mot att gå in när han såg priset, 38 € per person. Och ingen pensionärsrabatt heller. Jag fick så vackert betala och säga att det var ett tjänsteuppdrag från min firma för att få med honom.

Parken var väldigt välskött, även om de direkt innanför grindarna försökte prångla på oss guidning för ytterligare 11€ pp, och avgift för att gå på toa. Det kunde de glömma.

Allt var som sagt välskött, men det sved i hjärtat att se bland annat de stora katterna, aporna och flodhästen instängda i sina hägn.

Efter några timmar och en glass var vi redo för promenaden tillbaka. men utanför stod det lilla tåget som utan avgift(!) körde in till centrum av byn, och vi gillar ju att åka kollektivt. Sagt och gjort.

På strandpromenaden behövdes lunch och vi stannade på ett ställe som verkade bra. Det var det inte. För att korta ner kan man sammanfatta det med att jag kokte över och fick onda ögat av den inkompetente servitören.

Jag måste säga något om språket också. Just när mina charader började sitta där de skulle behövs de inte längre, utan jag kunde säga vad jag behövde på engelska för här pratar alla engelska. Eller tyska, svenska, danska, norska, franska.

Kvällens middag på en italiensk krog ett kvarter bort var däremot perfekt!

Nu närmar vi oss kanarieturnéns sista mål!