Framme på La Gomera

Vi hade först tänkt ta båten mellan El Hierro och La Gomera, men blev dels varnade för stark sjögång, och kanske var det därför, dels gick färjorna bara rysligt tidigt eller väldigt sent. Det fick alltså bli flyget, som vid första anblicken på hemsidan var nästan gratis. Om man är boende på öarna alltså. För oss turister kostar det lite mer.

Rutten till La Gomera går via Teneriffa nord, med Binter, och flöt på lika smidigt som vattnet de serverade.
När vi landat på La Gomeras flygplats var största utmaningen att hitta den lille gubben som förmedlade vår hyrbil. Det gick med hjälp av en kvinna med tordönstämma i informationsdisken.
Jag tyckte gubben luktade som ett helt systembolag, men det visade sig att han blev körd därifrån av en kollega. Hur de fått dit bilarna vill jag inte ens fundera över.

Vi fick välja mellan en sprillandes ny Dacia eller en något begagnad Fiat. Det blev Fiaten, som även är större.
Vägen upp till Agulo, där vi hyrt en lägenhet, gick i ständiga hårnålskurvor upp och ner från söder till norr och Fiaten hängde med även om den knarrade lite i växellådan. Det var i alla fall hisnande vackert och det blev några fotostopp på vägen.

Vår värdinna hade skickat ett telefonnummer till en Isaac som skulle installera oss i lägenheten. Jag ringde när vi hade en knapp mil kvar och möttes av en kvittrande mansröst, vars budskap var oklart. Men när vi till slut kom fram till gatan, eller gränden, gick jag av och såg en viftandes figur lite längre fram. Det var Isaac. Hela han var som en viftande bofink och ville kindpussas som Gert Vinberg. Det ville inte jag, vilket såg ut att göra honom djupt besviken.

Han kom med nyckeln till vår lägenhet, som visade sig vara uthuggen ur berget mot havet och vi började lyfta ur våra saker. Som sagt, det är en gränd, med knappa halvmetern till godo på var sida om en bil, och nu tutades det bakom. Isaac pekade att vi skulle parkera längre fram på gatan och Mannen körde ditåt. Och hittade ingen P-plats. Jag trodde han skulle komma runt kvarteret, men efter en kvart ringde han och hittade inte hit igen. Isaac tyckte jag skulle sätta mig på hans lila taverna och ta ett glas vin, för män kommer alltid tillbaka.
Det lät frestande, men för semesterfridens skull kände jag mig manad att stå på post utanför vår port.
Så småningom kom Mannen och jag hoppade in i bilen och hjälpte till att hitta en parkeringsplats två kvarter bort.

Lägenheten är stor, fin och med alldeles sanslös utsikt. Däremot lite spartanskt utrustad i köksregionen.

När vi packat upp gick vi de få metrarna bort till Isaacs taverna, Tasca las Cruces, där det väckte stor glädje bland gästerna att Mannen var återfunnen.
Isaac hade nog kvittrat.


Vi föreslogs äta som gomeranerna gör. Det innebar att vi serverades en kött- och osttallrik, tomatsallad, omelett med avocado och slutligen grillad fetaost med honung. Naturligtvis med lokalt vin och bröd. Allt hur gott som helst och mätta blev vi!

I morse vaknade vi av de snart vanliga ljuden av galande tuppar och bräkande klövdjur på gårdarna under oss.

Frukosten skulle inhandlas, det var fem minuters promenad till snabbköpet hade vi fått veta. På vägen dit passerade vi både kyrkan och rådhuset och fantastiska gamla hus och portar.
I den lilla butiken fick vi med viss guidning samlat ihop det vi behövde och när jag stod i kassan kom Mannen sättandes med en flaska och tyckte vi skulle testa vinet som var från ön. Kvinnan bakom kassan såg omåttligt road ut och talade om att det inte var vino, utan miel. Alltså honung. I litersflaska. Det tog en stund innan pengen ramlade ner här vad miel betyder, och under tiden hade hon ropat ut över hela affären att vi tänkte köpa honung som vin. Så blev vi förmodligen lokala kändisar här också.

Och naturligtvis var det en backe upp till vårt boende.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Flygplatser, Kanarieöarna, La Gomera, Resor, Restauranger, semester, Spanien, utflykter och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s