Denna dag var det planerat att vi skulle ta bussen till Bandera och gå två lagom korta leder runt och i kratern där. Men i min planering hade jag missat att på lördagar går bussen dit bara varannan timme, och vi insåg när vi insåg det, att det skulle bli för sent i båda riktningarna.

Det är då man är flexibel. Vi hade ju inte sett gamla stan i Las Palmas och dessutom var det stora paraden för den pågående karnevalen på kvällen, så vi beslöt oss för att stanna i stan. Att fötterna, trots att de var nyservade av underbara Jenna och med ingångna walkingskor, hade synpunkter på runt 23000 steg dagen innan var av mindre betydelse.

Vi började med att gå ner till den gamla stadskärnan. Vårt B&B låg mellan Las Palmas två centra, med ca 3 km åt vardera håll. Ett fantastiskt trivsamt ställe, Casa Doramas. För oss som gärna knatar runt innebar läget inget problem, för som vanligt har vi lyckats boka något som ligger uppe på en backe!

Gamla stan imponerade inte så mycket, så vi begapade det som stod skulle begapas i turistbyråns guide och tog oss sedan till busstationen för att reka inför vidarefärden till El Hierro. Hållplatsen riktning flygplatsen hittades, kryssades in på kartan och sedan tog vi en buss ner till Auditoriet vid Las Canteras början. På hållplatsen började vi prata med två amerikanska killar som var ute och missionerade för Mormonerna. Väldigt trevliga pågar, som inte med ett ord för att försöka frälsa oss, utan vi halkade in på att diskutera släktforskning istället.

Från Auditoriet gick vi på Las Canteras igen. Vi hade blivit rekommenderade en bra restaurang där som vi tänkte äta lunch på. Väl där upptäckte jag att de hade matsedlar på alla turistspråk som finns och jag ville gå någon annanstans. Har en del fördomar om turistanpassade matställen. Men, vi hade ju hört gott om stället så vi stannade.

Ibland besannas mina fördomar.

Medan vi satt där passerade en mängd rödluvor, Jack Sparrows, änglar, djävlar, clowner mm oss på väg västerut. Vi hängde på och kom så småningom fram till Castillo de la Luz som var samlingplats för alla i paraden.
Många var väldigt snoppinriktade, om man säger som så. En Rödluva av manligt kön kom fram och ville visa mig vad han bakat till sin mormor; en gigantisk brödpenis. Förmodligen hoppades han kunna chocka mig, men jag bara log mitt mildaste leende och sa att mormor kommer att bli överlycklig.
En matador pekade hela tiden på sin gren, där han tydligen packat ner en baguette. Försökte lära honom sjunga ”Vad har du i fickan i Jan” men det gick inte.

De var i alla fall alla underbara fotoobjekt som så gärna poserade för min kamera.

Själva paraden skulle starta klockan sex och så småningom passera ett kvarter nedanför vårt boende, så vi drog oss så sakteliga ditåt, med lite stopp på vägen.
Vid toabesök på saluhallen var jag väldigt osäker på vem som var på rätt plats på damtoan. Det verkade som väldigt många män tagit chansen att få dra på sig damkläder. De ”seriösa” transorna däremot var otroligt vackra och stilsäkra ända ut i nagelspetsarna.

Medan vi väntade på att paraden skulle nå oss var det folkfest på gatan. Musik, glada människor och mycket att dricka för de som ville det.

Vid åttatiden startade ett härligt skådespel. Först långbenta flickor i kroppsstrumpor och med plymer, följda av trumslagare och vackert dekorerade vagnar och ännu fler dansande människor. Ibland stora grupper i likadana kläder som förmodligen tillhörde olika dansskolor eller andra föreningar. Allt till rytmiska toner i sambatakt.

Vi stod kvar och njöt i cirka en och halv timme, sedan väntade bordet på en restaurang på oss. Vi skulle resa vidare på söndag morgon och fick somna till sambatoner, för efterdyningarna av paraden fortsatte till över midnatt.

Och mina fötter då… över 27500 steg stannade stegräknaren på. Men då var dansandet inräknat!