Mannen valde rätt dörr och förhäxades inte av någon drake vid nattens behov, och det var jag glad för.

Själv vaknade jag av en galande gök, och vad jag tror var en storlom.
Tanterna satt i kö till badrummet, men som tur var fanns även en toalett en trappa ner, och vi hade ju duschat när vi landat efter cykelturen och behövde bara lite kattatvätt.

Vår värd tackade för besöket och beklagade att vi skulle få dåligt väder, med åska. Jag fnös och sade att det hade vi inte beställt, så det blev det inte.
När cyklarna var packade körde vi ner till hamnen och Café Sött & Salt där frukosten serverades i en underbar miljö, innan vi trampade iväg.

Första snabba stoppet var på en mack, där Mannen skulle höja styret på sin cykel. Det var varmt, över 30 grader redan, och han kved något om att vi inte var snälla mot våra kroppar som cyklade i den värmen. Samtidigt kämpade en stor karl sig ut sin tyska bil och gick stånkande in i butiken med en cigarettask i bröstfickan. Inbillar mig att vi är snällare mot våra kroppar än han.

Jag hade prickat in Cykelspåret och efter tämligen milda protester för att vara från Mannen följde vi det. Cykelspåret är vackra vägar, oftast asfalterade och med mycket lite biltrafik. Nackdelen är att näringsställen är väldigt sällsynta.

Ganska ofta är skyltningen väl dold, och man måste läsa in sig på kartan i förväg så man har en susning om vart man ska.
På ett ställe hade de satt Umleitung- pilar över.

När vi var ca 1,5 mil utanför Kalmar såg jag en kniv och gaffel på en skylt där man gjorde reklam för krukor och växter och hojtade på Mannen att stanna.

– Vadå, krukor? Du kan inte köpa nån kruka, det fattar du väl?!
– Faktiskt, om jag inte ska den som hjälm. Men de serverar mat också.

Fortfarande muttrande hängde han i alla fall efter mig in i trädgården. Det var en liten idyll, med skuggande träd, olivträd, nerium och italiensk mat. Priser som hade fått Italien att gå i generalstrejk (170:- för en Pasta Arrabiata, och då var det den, ingen dryck, kaffe eller annat). Men de visste väl sitt värde. Och det var väldigt gott och vällagat.

Stärkta av detta gick den sista biten till Kalmar som en dans, bra tempo med svarta moln i hasorna. Vi hittade Hotell/vandrarhem Svanen där jag bokat rum och vi checkade in. I samma sekund fick Tor nog och dundrade loss med blixt och dunder och tömde molnen över Kalmar. Med sådan tur var jag tvungen att spela på Lotto, och vann den hisnande summan av 23 kr.

Anledningen att besöka Kalmar var den van Gogh-utställning de visar på Kalmar slott och vi promenerade dit, åter igen i solsken. Utställningen var en totalupplevelse, med rörliga bilder av van Goghs tavlor, från golv till tak och till dånande musik i högtalarna. Mycket ståpäls kan jag lova.

Och när vi kom ut igen sken solen, fast vattenpölarna och de droppande träden talade om att det hade den inte gjort så länge.

Fortfarande torrskodda fick vi det sista lediga bordet på en italiensk restaurang. Att vi ätit italienskt till lunch var inget problem. När vi är i Italien äter vi italienskt hela tiden!
Än en gång enormt bra pasta och skaldjursås och ännu mer oitalienskt pris. Och regnet skvalade ner på markisen, tills vi var färdiga, då hade det regnat färdigt och vi gick tillbaka till vårt boende i sommarkvällen.