När man vaknar av en hes men envis tupp och stirrar på nattens irriterande fluga, fastklistrad på en flugtejp, är det lätt att blunda och somna om. Men så kunde jag inte göra för det var Mannens 66 födelsedag.

Det var bara att så graciöst och ljudlöst som möjligt smyga nedför stegen till ovanslafen där jag camperat, gräva upp hans presenter från botten av min ryggsäck och börja sjunga duett med tuppen.

Jordgubbar, men ingen champagne, till frukost och sedan checkade vi ganska lättade ut från detta mycket speciella boende.

Kvällen innan hade jag detaljplanerat dagens körning, förstorat alla kartor och i princip skrivit upp gatunamnen där vi skulle svänga. Naturligtvis mötte jag ändå ett visst motstånd, men födelsedag eller ej, nu bestämde jag. Och vi kom rätt, i och för sig en kortare sträcka via en led som kanske var mer ämnad för mountainbikes än våra, men rakt på.

Efter stopp för lunch i Jämjö, plus vid en självbetjäningsbutik på vägen där vi lade 25:- i en skål och tog en Otto-glass i frysen kom vi fram till Kristianopel.

Här var vi inbokade på Pensionat Stenvik, ännu ett välbevarat gammalt fint hus med endast tre rum till uthyrning. I de två andra låg två pensionerade förskole – och lågstadeilärarinnor, dvs tanter i vår och lite till ålder. De hade också cyklar med, men upphängda på bilarna och dessutom med extra batterier. De körde till olika platser och tog kortare cykelutflykter därifrån.

Vi började med den medhavda lilla flaskan champagne och resterande jordgubbar på terrassen till pensionatet, och bara njöt av den underbara utsikten.

Titta runt på byn, lite siesta och sedan middag på kvällen på en lokal restaurang, Pålsgården, som tyvärr inte levde upp till någon stjärnstatus, mer än till priset.

Däremot var solnedgången när vi tog en kvällspromenad på maten strålande.

Lite orolig var jag när vi lade oss, eftersom vi hade gemensamt badrum med de fyra skolfröknarna. Mannen är med sina höga ålder i behov av att gå upp varje natt, och tänk om han väljer fel dörr?!