Efter en ganska täppt natt – är näsdroppoman som glömt dropparna hemma – tillagade vi vår frukost i vandrarhemmets kök. Vi visste ju om att ingen frukost serverades där, så vi hade gröt, kaffe, te, och soyamjölk med i lilla kylväskan.

Sedan var det bara att spänna fast packningen på cyklarna igen och kolla ut riktningen mot Onslunda. Nu hade vi ju lämnat Sydkustleden, och följde kartan och stundtals Sverigeleden norrut.

Känslan av att cykla i svensk sommarsol mellan grönskande fält med kossor och hästar är svårslaget, särskilt jämfört med att sitta i en bilkö. Och istället för att ha bilradio får man sjunga själv, så jag klämde i med Öppna Landskap för allt vad lungorna höll. Alla som någon gång hört mig sjunga vet vad det innebär. Inte skönsång där inte. Kossorna gick längre in på fälten och lärkorna tvärtystnade förnärmade mitt i en drill.

I Tomelilla stannade vi till vid Coop och jag köpte näsdroppar plus en plastad bukett till värdinnan. Den klämdes fast överst på packningen med en stilla bön att den skulle klara sig, vilket den gjorde, för den andra dagens etapp var bara 2,5 mil och det enda som var lite otäckt var den sista bitens nygrusade väg, med tillsats av asfaltssmul som var så slirig att jag allvarligt funderade på att leda cykeln i stället. Ett fotostopp för ett storkbo och sedan gick det bra och vi rullade in hos våra vänner i god tid till lunch.

Så klart var det sillalunch, innan vi fick lift med de andra ner till Onslunda by, där det var traditionellt midsommarfirande med dans runt stången. Dessutom hade de lånat dit ett gammal chokladhjul från 1930-talet, från Spiken i Kistan i Löderup och jag lyckades vinna en ask Viol!

Vi dröjde oss kvar vid vår kaffekorg och vår värdinnas hembakade jordgubbstårta. Bredvid oss var en äldre dam i rullstol parkerad i skuggan under ett träd och jag frågade henne om hon var född och uppväxt i Onslunda. Det var förlösande! Kvinnan talade om att hon var från Spjutstorp och då vaknade vår andra väninna till, för där var ju hennes mor uppväxt. Det visade sig att damen i rullstolen mycket väl mindes hennes mor, ja hela familjen och vi fick ta del av en underbar berättelse om livet i Spjutstorp. Bl a om den gamle folkskolläraren Hans Persson som tydligen var en väldigt driftig och engagerad man, och en lärare som inte tillät några som hest ”spitackel”.

Bara hennes dialekt var värd guld, och när hennes dotter, utklädd till Madam Trapp i gamla affären skulle rulla hem henne var det under protester. Även vi hade gärna fortsatt samtalet, men vår midsommar har fler fasta punkter.

Tillbaka i stugan var det dags för den årliga Dart-turneringen. I år vann, mycket välförtjänt, vår eminenta värdinna!

Efter laxen och fikan och hela veckans resurs av gapskratt kröp vi till kojs i lilla gäststugan för att samla krafter till morgondagens etapp.