Tillbaka på Gran Canaria

I år blev det ingen lång upplevelseresa. Av olika anledningar tyckte vi att det var läge att bara ligga och dega i en solstol istället för att klänga på hängbroar och glo krokodiler och varaner i vitögat. Och vänta med att gosa med en isbjörn, som står på åtminstone min bucketlist.

Så vi har återkommit för ca åttonde gången till Taurito Princess på Gran Canaria. Ja, vi tycker det är bra! Skillnaden i år är att vi plockat ihop det själv, alltså köpt reguljär flygbiljett och bokat direkt på hotellet via nätet. På så vis kan vi stanna perfekt länge, tio dagar, och ändå få några slantar över. Vi skäms vare sig för att vi flyger eller snor resebyråernas levebröd.

Resan ner hade vi bokat kl 9, så vi slapp att åka mitt i natten. Helt utan dramatik, om man inte räknar damen som fullkomligt slog sig in i busskuren vid parkering 19 på Kastrup. Å andra sidan var hon klädd i såna där tunna fladdriga thaibyxor med elefanter som släppte på vaden, barbent och svullen i tygskor. Och eftersom det var nollgradigt frös hon förmodligen och blev ursäktad.

Sedan tog vi lokalbussen till vårt hotell, det hade vi kollat innan att den gick direkt. Perfekt, även om vi ändå fick byta och ta en annan buss sista biten eftersom vägen mellan Taurito och Puerto de Mogan är stängd pga ras.

Hotellet är precis lika fint som vi minns, t o m bättre, med nyrenoverade rum och ett datoriserat trycksystem som gör att hissarna går hela tiden. Tänkte först att de struntar jag i, men sjätte våningen i badslöfsor blev lite för tufft.

Maten är lika bra som vanligt, som viktväktare är det ingen match att nolla all mat och ha poängen i glaset. Om man vill. Det finns naturligtvis även alkoholfria alternativ!

Dagarna tillbringas mestadels vid poolen. Solen når över berget 8.57 och då gäller det att knipa bra solstolar. Vi har lyckats hittills. Kl 10 tågar alla lekledarna in och hälsar god morgon på alla språk, innan de kör igång the Muppet show i högtalarna och en hysterisk Trolleywood Club-dans vid poolkanten. Det är då jag varje morgon tänker att det inte är så fel med krokodiler ändå.

Men de, lekledarna, är trevliga, säger hej till alla minst lika ofta som tiggarna utanför Coop.

På kvällarna är det underhållning, show av skiftande kvalitet i salongen, TV i sportbaren, och kasedans i pianobaren. Vår gamle favorit Gonzales vid flygeln har ersatts av olika nissar, som kanske inte lever helt upp till hans förmåga.

Men dansas görs det. Värst på golvet är en italiensk herre i övre medelåldern plus, med fyra damer. Denne man kräver en närmre beskrivning. Man kan se honom under övriga tider, glidande kring som en ung Clinta med tummarna i byxfickorna, då han kollar in hotellets hela utbud av det motsatta könet, med halvslutna ögon. Tror han i yngre dagar smorde tanternas rygg med olja på stränderna i Rimini. Slimy med andra ord.

Denna italienska trupp uppvisningsdansar med mer stiffer upperlip än hela engelska kungahuset tillsammans.

Vad vi tror är hans Signora, för hon får äran mest i alla fall, bevärdigar ingen annan med en blick. Den är låst i horisonten, utom när ett gäng engelska damer, tänk Bridget Jones och hennes kompisar i 50+ åldern, erövrade dansgolvet. Dessa glada kvinnor ville ha upp alla på dansgolvet, helt utan att ta hänsyn till italienarnas behov av att ta vartenda steg exakt rätt. När dessutom den dansante alfahanen från Italien drog på smilbanden och tydligt visade att han var mer än pigg på att utöka sitt harem med en lite mer köttig och glad engelska, släppte hans hona taget och skulle gå till attack. Men blev hindrad och tillbakadragen till sitt bord.

Show på flera plan alltså.

Och igår var det stora bytesdagen. De vars uppehållstillstånd gått ut bussades till flyget, och bussarna återvände med nya människor med tillfälliga uppehållstillstånd. De ser annorlunda ut. Alldeles för mycket täckande kläder och med en mycket ljusare hudfärg än de som varit här ett tag.

De nyanlända samlades under tältduken i skuggan och tittade sig lite undrande kring i väntan på att bli tilldelade sitt boende för en vecka eller två. De som hunnit integreras och fått den rätta mörkare hudfärgen tittade på dem. En del välvilligt och ville hjälpa till rätta. Andra muttrade om att ska de nu komma och ta våra platser vid poolen. Nu gäller det att vi vaktar våra solstolar så att de fattar att man inte kan markera dem i förväg.

Facebook har hjälpt en väninna från 1980-talet att mig och eftersom de bor halva året på ön bjöd de hem oss i går em. Så himla trevligt!

Facebook är fantastiskt!

Nu återgår jag till min vilopose i solstolen innan nästa simtur i poolen i vår lilla värld på GC.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s