Hej då Malta!

Det var dags att lämna Gozo och återvända till huvudön. Vid busshållplatsen för att ta bussen ner till färjan stod två andra svenskar och lyssnade på radioutsändning på mobilen. Direktsändning med Annie Lööf. De slog vad om hundra spänn om hon skulle kasta in handduken eller inte. Killen vann.

När vi kommit tillbaka till vårt boende i Pembroke, i 28 graders solsken, hittade vi en ny väg ner till Paceville, en strandpromenad, och såg många rara växter. De presenterades på informationsskyltar som berättade att området var maltesisk stäpp. Det var kargt. Och massor av glasskärvor, tyvärr. Det har vi sett nästan överallt på öarna här, även om Malta är väldigt rent i övrigt.

Folk badade, fiskade och sprang utmed strandpromenaden som ledde ner till området där de fina hotellen som bl a Radisson Blue ligger. Här var det anlagda trädgårdar, vattenfall och pooler. Bekvämare kanske, men väldigt förutsägbart och mindre spännande.

På våra resor de senaste åren har vi medvetet undvikit de stora hotellkedjorna och börjat med att söka efter ett homestay som verkat bra. Egen toa och dusch är ett krav. Hittills har vi inte blivit besvikna. De personer som öppnar upp sina hem för andra att bo som turist/student har som gemensamt drag att de är öppna till sinnet. När man bokar via homestay har man alltid mailkontakt innan och ”känner av” varandra. Dessutom är det bra mycket billigare än hotell med samma standard, vilket innebär att vi kan resa oftare och vara ute längre!

Kvällen tillbringades på den restaurang som vi gillat bäst, La Maltija. Vi fick välja en dö fisk på is, det blev en barracuda, som sedan tillagades från att vara en ful fisk till en delikatess.

I morse låg vi båda på rygg och kämpade. Mannen med att få på stödstrumporna. Jag med att knäppa jeansen. De var hittills oanvända under resan och nytvättade. Det var därför, och inget annat. Nu sitter de som en smäck och det gör jag med på flygplatsen.

Malta har levererat! Och det här har varit absolut rätt tid. Befolkningen säger att det är alldeles för varmt på sommaren och att bussar och vägar är igenkorkade. Så om man inte är alltför kändisfixerad och vill ha chansen att stöta på Angelina Jolie och Brädan hennes, är vår och höst bättre. Jag hade inte heller åkt hit med barn, för det är vare sig barn- eller handikappanpassat. Men för övrigt… 👍🏼👍🏼👍🏼👍🏼👍🏼

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s