Staden Victoria på Gozo

Jag har en topp 10-lista över den godaste maten jag ätit. Denna lista har i många år toppats av smakmeny på Blue Elephant i London. En thailändsk restaurang som jag vill minnas låg i Fulham då, och där vi hamnade av en slump och blev totalt överrumplade av såväl mat som inredning.

Nu hade jag upptäckt att det även fanns en Blue Elephant i närheten av vårt boende i Pembroke, nämligen på Hotel Hilton precis förbi Paceville. Ingen diskussion tilläts, dit skulle vi. Bo enkelt så har man råd att äta fint då och då!

Bussarna kommer ju lite som det passar, och det var fel linje som kom, men när jag frågade chaffisen om han stannade vid hållplats Ross sade han ja, och vi hoppade på. Fråga mig inte vilken väg han tog, jag blundade och höll i mig, och vi hoppade av hållplatsen innan Ross eftersom bussen stod stilla där och vi såg en chans att överleva.

Den här Blå Elefanten var nästan lika vackert inredd som den i London, fast där satt man på små öar och här runt en damm. Och maten var god, mycket god, men inte tillräckligt för att komma upp på listan.

Den numera vanliga promenaden hem, med Mannen i stadigt grepp nedför trappan, och med stopp på baren, där bartendern försökte få en överförfriskad tjej att gå hem, utan att någon kavaljer av de engelska kalhyggena till fotbollssupporters som också tankade där följde med.

Väl tillbaka på vårt boende hörde jag hur någon i vår värdfamilj mådde illa på ovanvåningen och funderade på en snabb utcheckning. Mannen trodde bara att någon av dem festat för hårt, de verkar rätt bra på det, och eftersom alla var på benen i morse hade han kanske rätt.

Vi har nu påbörjat en tre dagars tur till Gozo. De betyder att nu blir det backpacking ett tag. Med ryggsäckarna på buss, färja och buss igen. Busskorten gäller än, och färjan för seniorer (60+) kostade €4 pp, tur och retur. Det är definitivt roligare att vara pensionär här. Inga extra skatter och nästan gratis resor och inträde. Och chansen att de ska fråga efter legitimation är större än på Systembolaget, även om ingen ens tittat en extra gång hittills.

Nu bor vi på ett riktigt hotell med minibar, säkerhetsskåp och duschmössa. Allt nedan stora resväskan står kvar och väntar på vår återkomst till studentboendet i Pembroke.

Vi bor inne i stan Victoria, eller Rabat som den heter innan britterna kom på att de skulle hedra sin Vickan med en ny stad i slutet av 1800-talet.

På Gozokartan och i guideboken är en del förkryssat och det första var Citadellet. Google Maps sade 8 minuters promenad dit på mestadels plan mark. Möjligt att det såg plant ut från satelliten, men eftersom den här stenhögen syns över hela ön blev jag inte så himla förvånad av stigningen. Tack och lov att konditionen börjat återvända, annars vete katten hur jag skulle klara detta kuperade rike.

”Mestadels plant’ 😂

Citadellet var imponerande. Ett stort kalkstenbygge med tusenårig historia i väggarna och hisnande utsikt.

Att gå genom gränderna, ibland smala så man kan röra vid husväggarna på båda sidor samtidigt, i Victorias centrum, där pojkar spelar fotboll och statyer av Madonnan och barnet tittar på ger en känsla av att vara statist i en gammal film från Italien. Något inte ens kommentaren från en ung man, när jag frågade om jag fick fotografera en nunna, om att hon nog skulle komma i Facebook kunde rubba.

På kvällen, övertygade att vi gått vilse i en ändlös labyrint av smala gränder plötsligt komma ut på ett litet torg med ljus och parasoller över olika små serveringar, gav mig samma känsla.

Staden Victoria verkar så äkta att det nästan känns overkligt.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s