I tidigaste morgonstund ringde mobilens alarm. Det händer inte så ofta nu för tiden, eller kanske ändå rätt ofta denna höst eftersom det är den tredje resan på en kort tid.

Nåväl, det var i alla fall för tidigt att ta buss och tåg till Kastrup så Mannen hade bokat parkering där, ute på P19, halvvägs till Dragör. Det fungerade bra, shuttlebussen som snurrar runt mellan terminalerna och parkeringsplatserna kom efter några minuter och vi kunde droppa vårt bagage i SAS disk och kom relativt snabbt genom säkerhetskontrollen så jag hann grabba en flaska parfym av vanliga märket i taxfreen och vi hann med en kopp kaffe och två mackor innan vi gick på Stockholmsplanet.

Nu är det inte Stockholm som är vårt slutmål, utan Malta, och då är det ju helt naturligt att börja med att flyga till Stockholm. So far so good. Maltaplanet lyfte nästan i tid och jag somnade sött (med nedhängande haka påstås det från osäker källa) i mitt säte vid nödutgången. För att vakna en knapp timme senare, alltså ungefär hemma i Skåne igen, av kaptenens röst i högtalaren att det uppstått ett mindre tekniskt problem med kärran, så vi måste vända tillbaka till Stockholm. Vi skulle bara dumpa lite bränsle först för att kunna landa.

Flygvärdinnorna fick ta en hel del skäll av en del passagerare, trots att jag är tämligen övertygad om att det inte var någon av dessa damer i övre medelåldern som meckat fel på planet. De försökte behålla lugnet, men var märkbart stressade under ytan. I ärlighetens var inte alla i övre medelåldern. Där var även en yngre variant som tydligen råkat ut för ett tekniskt missöde vid sin läppförstoring så de inte kunnat sluta pumpa in vad-det-nu-är i tid. Kvack, kvack!

Kabinpersonalen fick besked att inta sina platser för landning, eller kanske ett trick från kaptenen för att rädda dem från sura passagerare. Tyckte det var konstigt för vi hade fortfarande ett vackert molnlandskap långt under oss. Jodå. Nytt besked, det skulle ta ytterligare cirka en timme innan de blivit av med så mycket soppa att vi kunde landa.

Senaste nytt nu är att de skulle servera smörgåsar till de passagerare som beställt mat. Vi har gjort det. Och vi fick inte smörgåsar utan en räksallad. På Titanic serverade de i alla fall champagne. Undrar om det är läge att påpeka det… Men med tanke på att vi med våra platser ska leda en eventuell evakuering blev det bara kaffe.

”Om någon undrar varför det ryster i planet är det för att vi fällt ut landningshjulen för att öka bränsleförbrukningen” lugnar kapten i högtalaren tre kvart senare, fortfarande högt över molnen.

Nu har vi landat på Arlanda, ganska exakt tre timmar efter att vi lyfte därifrån. Något besked om nytt plan har överlåtits till markpersonalen.

Flygvärdinnan tackade för att vi valt SAS och hoppades snart få se oss på ett annat SAS-plan igen. Hon möttes av gapskratt.

Nu är vi ombedda sitta kvar och vänta på besked från markpersonalen.

To be continued.