Mellan de stora sjöarna

I den tidiga morgontimman den tredje dagen lättade Juno ankar och stävade ut på Vättern.

Nästa stopp var Karlsborgs fästning där vi delades in i tyskspråkiga och övriga, som fick guidning på engelska. Vår guide, med klar militär bakgrund, berättade med befälsröst att fästningens byggdes mellan 1819 och 1909 för att kunna fungera som en säker reträtt för kungafamilj, regering och guldreserv vid krig. Tack och lov att det inte har behövts!
Vår guide marscherade på ett eget rakt led, vi övriga i minst sagt spridda skurar, fast han mycket tydligt sa att vi skulle hålla truppen (f’låt gruppen) samlad. Mina små kamerautflykter fick stränga blickar, men jag slapp i alla fall arresten. Jag imponerades bl a  av Garnisisonskyrkans ljuskrona som var gjord av gevärspipor och bajonetter. Kanske inte så heligt, men kul idé!

 

 

När klockan blev 11 på förmiddagen närmade vi oss  Forsvik, och fick veta att vi troligen skulle mötas av sång och musik där. Jojomensan!
Här stod en religiös familj  uppställd och lät bl a Pärleporten öppnas i takt kanalens äldsta sluss. Detta har de tydligen gjort för kanalbolagets båtar under många år. Om det verkligen var en familj är kanske tveksamt, för det verkade vara ett glatt hopkok av hittegods, men glädjen och budskapet gick inte att ta fel på!

 

Fortfarande nynnade på Pärleporten  ålade vi oss bokstavligen talat genom två av kanalens smalaste passager, med massiv grönska som man kunde ana näckrosdammaar bakom. Det var så smalt att Sara, yngsta matrosen, fick gå på landbacken och lägga an trossarna allt eftersom så att Juno kom runt svängarna medan träfendrarna satt som limmade mellan båten och land.  Som kanske märks försöker jag mig på lite sjötermer. Med tveksamt resultat…
Det gick i alla fall utmärkt, och vi kunde glida ut på vackra sjön Viken. Efter den handmanövrerade slussen Tåstorp  som ligger högst över havet på resan, börjar det gå nedåt igen.

Bergskanalen

Smalt efter Forsvik

Bergskanalen Viken

Ut i sjön Viken

handdriven

Handdriven sluss

slussa ner

Nu går trappan nedåt

slussvakt

Slussvakt

Slussvakterna sköter ofta flera slussar och förflyttar sig till fots, med cykel eller körandes bil mellan de olika slussarna beroende på avståndet.

En annan personalkategori som ”ägs” av kanalbolaget är de s.k. gräsbetarna. Dem såg vi ofta utmed kanalen, de flesta vita, men även ett och annat svart får.

puasi koftfabriken

Jobbar för bolaget

solare

Jobbar inte alls.

I Töreboda såg vi Sveriges minsta färja, Lina, som korsar kanalen med hjälp av just en lina.

Senare på kvällen gick Juno in i Vänern, och jag fascinerades bl a av flygfäna, som inte var vilseflugna eldflugor utan mal och annat som lystes upp av båtens strålkastare.

nattflygare

Vid det här laget hade jag också vant mig vid kojen och sov gott. Dörren hade vi, liksom alla andra på däck, öppen under natten. Man drog bara för draperiet.

 

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Göta Kanal, Kryssningsfartyg, lättja, Natur, Resor, semester, sommar, Turism, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s