I Skåne är vi glada för mat, det konstaterade redan de gamla grekerna. Eller åtminstone Edward Persson.
Kanske därför har det sedan några år funnits en Madamil på några olika platser. Madamilen, som startats av Pink Chilis Lotta Ranert, innebär att man köper en biljett till den ort och dag man är intresserad av, möter upp på utsatt starttid, får ett armband som deltagarbevis och sedan tar man sig runt på tio olika stationer som bjuder på mat och ofta även erbjuder köp av dryck till.

Förra året traskade vi runt Skanör -Falsterbo och idag har vi deltagit i Höllvikens Madamil, nu på cykel.

Det hela började på Fotevikens museum där vi blev märkta och serverades den första lilla rätten, hemrökt pastrami med picklad majrova och ramslökskräm på rågbröd. Till detta tog vi en öl, som tur var inte var sin, för det var en rejäl flaska även att dela, klockan halv tolv på dagen. Men väldigt gott i den varma solen. Värmen har nämligen hållit i sig så länge här nu att det är fullständig huggsexa om skuggplatserna. Men än så länge sitter åtminstone jag gärna i solen.

Märkt

En kort cykeltur därifrån låg nästa stopp, Smakverkeriet (tidigare Cecilias) där vi bjöds på en liten skål med potatis, dill, rågbröd och rom som sköljdes ner med en skvätt fermenterad cider. Fräscht!

Ett stenkast, eller snett över rondellen ligger Delitorget på Toppengallerian. Här blev det ett tapasspett som satt som en smäck.

Efter det trampade vi ner i själva byn Höllviken, först till Kött- & Grill. Det brukar vara ett säkert kort när man är sugen på bra kött, liksom att deras Dallasburgare kan få alla andra burgare att önska sig vegetariska. Idag blev jag lite besviken på deras specialmarinerade och BBQrubbade pluma med dels dallassallad och dels en het sås. Pluma, fick jag lära mig, sitter typ melllan filén och kottletraden på grisen och är utmärkt att grilla. Tja, jag blev inte imponerad i alla fall. 

Tvärs över gatan till Gateau. Vi fick välja mellan choklad- eller karamelltårta. Jag tog chokladtårtan och den var av det slaget att jag allvarligt funderade på om Viktväktarna verkligen är något för mig. Den var nästan värd de 26 kg jag tappat totalt.

Ännu en liten bit bort på gatan ligger Café i det Gröna. Jag hade hoppats på lite starkt kaffe efter tårtan, men fick i stället en underbar gaspacho med tunt morotsknäcke. Faktiskt dagens bästa! Med facit i hand skulle vi tagit det före Gateau och köpt till kaffe där.

Nu började jag bli så ganska mätt, och då kom vi till Vespa.  Vespa är en italiensk restaurang och här serverades vi en meny att välja från. Det blev en färsk pasta med kycklingflé och kantareller, plus ett halvt glas rosevin.Jättebra idé att servera halva glas vin eller öl! Maten här  var som  en barnportion. Eller viktväktarportion. Och väldigt bra. Pastan al dente, svampen likaså och allt smakade som det skulle. Jag föreslog att de alltid skulle servera så som lunchrätt, det hade varit perfekt!
Nu var jag så mätt att det behövdes en dubbel espresso för att fortsätta.

Snett över gatan till Shakespeare pub. Uteserveringen var nästan full, och en trubadur gjorde skäl för sitt gage. Han var bättre på Ledin än på blues. Rösten var liksom för vit för de tyngre låtarna. Men det var inte honom jag skulle recensera utan maten här. Friterad halloumi med någon guacamoleliknade goja från sprutflaska. Halloumi brukar vara en favorit, så inte här. Alldeles för fettdrypande för min smak. Kanske berodde det på att jag var mätt, men mer än hälften blev kvar på tallriken, fast rosén rann ner. Ändå bra att testa för vi har pratat om att gå dit och äta en kväll, men pubmenyn är inte så tilltalande längre.

Tillbaka över gatan, ett kvarter söderöver var nästa stopp, Sommarboden. De säljer möbler och baddräkter så vi var lite undrande. Vi fick i alla fall var sin (tydligt uttalat en var) hallonpralin. Den påminde lite om de som alltid blev över i hörnan på Alladinasken, men var vackra att se på. Mannen testade även lite möbler, och någon trendig gungstol blir det inte.

Nu skulle vi vidare till sista stoppet, över Kanalen till Näset by the Sea
Det ligger otroligt vacker alldeles vid småbåtshamnen på Öresundssidan och serverar bl a libanesisk mat. Tur att jag inte var mättare än att jag kunde äta upp och njuta av deras vinbladsdolme på fetaostsallad med nötter. Däremot smakade rosevinet inget vidare. Det påminde faktiskt mest om 1970-talets österrikiska lantvin.

Spännande var också att följa det medelålders paret som optimistiskt skulle sätta segel på en liten jolle.  Kvinnan (så klart) läste bruksanvisningen och höll upp och pekade för sin man som försökte hitta upp och ner på seglet och var han skulle fästa det.  Mannen och jag lyckades få ihop en IKEAhurts med sex lådor snabbare… Vi var tvungna att köra hem till hunden innan de fått rätt på seglet, men konstaterade att det låg ett par nya flytvästar bredvid jollen så vi kände oss lugna.
GPDR förbjuder mig kanske från att lägga ut bild på dem.