Det här med homestay

Nu har vi kommit till sista stoppet innan vår hemfärd efter sex veckors resa. Vi bor två nätter inhysta hos Mike och Charlie i Palm Aire, Fort Lauderdale, alltså det tredje homestay vi bott på under resan. Detta ligger i ett vitt medelklassområde med trevliga enplanshus utmed små gator med fartbulor.

På framtida resor kommer vi att boka in så många homestay vi kan, för det är det absolut bästa boende vi upplevt som turister. Jag har redan berättat om när vi bodde hos Ana Laura och Rodney i Havanna och hos Addys och José i Trinidad, och nu alltså i Fort Lauderdale. Huset är så otroligt vackert och smakfullt inrett, vårt rum och badrum är utrustat som ett femstjärnigt hotell och killarna i fyrtioårsåldern är vänliga, trevliga och generösa med allt. Dessutom har de två franska bulldoggar som redan adopterat oss och knyckt min ena sko.

Killarna strör komplimanger över mig (!?) dukar frukost med nyplockade blommor och erbjuder sig att baka blåbärsmuffins till det, fast vi bad om gröt. De är så rara att jag talat om för Mannen att om jag någonsin skulle få för mig att gifta om mig, ska det vara med en gay kille. Mannen påstår att de planerna kan jag skrota med en gång, för jag har några grundläggande fel. Trist, men han har nog rätt för en gångs skull.

Det är också himla trevligt att bli tilltalad med sitt namn i stället för Mam, att någon faktiskt vill veta hur man mår och inte bara slänger fram how are you doing utan att vilja veta något om t ex mitt skoskav. Att sedan priset på homestay ligger under hälften av vad en motsvarande hotellnatt kostar gör det inte sämre. Sök på homestay.com nästa gång du ska ut och resa. Företaget ligger i Irland men har tydligen värdar runt om i olika länder. Dessutom finns det tydligen något som heter airbnb som man också kan boka genom.

De fem timmarna i bil upp hit är inte värda att slösa ord på. Möjligen dårfinken som stegade runt på en av öarna i the Keys, klädd som Frihetsgudinnan, och demonstrerade mot skatterna. Men det hade varit rätt kul att få se någon skåning klä ut sig till Turning Torso och göra samma sak.

Jag uppskattar inte trafiken här ett endaste dugg. Sex filer i vardera riktningen och vår gps-tant som med en tonårskilles framförhållning  talar om in a tenth of a mile turn left (160 m) när man ligger i högerfilen. Puh! Att klaga på trafiken vid Toppenrondellen i Höllviken, Petersborg eller för den delar E6:an känns bara löjligt. Allt här är uppbyggt kring att man ska ta bilen. Det finns restauranger inom några km avstånd, men inga vägar att gå dit, och vårt rara värdpar avråder oss. T o m Googlemaps fick upp en varningssymbol när jag försökte knappa in gångväg.

Vi (alltså det är inte jag som kör, utan jag bara försöker läsa kartan, GPSen, hastighetsskyltar, varning för krokodiler på vägen, Mannens blodsocker, osv.) körde alltså några km upp till ett litet centrum där vi rekommenderats ett nyttigt ställe som heter Beehive Kitchen. Bara för att vi bad om gröt istället för hembakade blåbärsmuffins har grabbarna här fått för sig att vi är några hälsofreaks. Beehive var i allafall väldigt trevligt, man fick välja och peka på önskad bas, grönsaker, protein och sås från en stor buffé. Och det var gott!

Idag körde vi ner till Fort Lauderdales centrum, till Las Ola, inte svenskt dubbelnamn, utan med spanskt uttal. Och tänk, där var en jättestor konstmarknad.

Som vanligt, höll jag på att säga, var där väldigt blandad kompott, kände igen många stilar från konstmässorna hemma. En del otroligt proffsiga, andra kanske borde fundera på att träna ett varv eller två till. Trendigt var att på upptryckt sina alster på aluminium och lacka dem högglansiga. Efter tjugonde montern började det kännas lite uttjatat. Sedan var det ytterst få, eller bara två, av de som hade upplagor som hade numrerat sina verk. När jag frågade fick jag lite undvikande svar att visst var det upplaga. Ibland fem , ibland trehundra. Men som sagt bara två som hade det på verken.

I morgon kväll går planet hem. Hem till snö och kyla. Ändå ska det bli skönt. Längtar efter familj och hund och att få ha mina egna grejer runt mig. Men innan dess ska jag hinna en sak till, som känns som ett måste; besöka ett stooort shopping mall med massor av märkes-outlet. Det enda jag shoppat på hela resan är ju en solhatt och magmedicin, men det tänkte jag ändra på i morgon. För stora och slitna kläder åker i tunnan här. Alla varma och tunga kläder i påse i beredskap för hemkomsten och väntan på Kastrup, smutstvätten smygs ner i Mannens väska medan min egen fylls av Armani och gänget. Tidilidiloo!

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Min tid delar jag mellan att undervisa, mestadels inom vuxenutbildningen, och fotokonst. Det händer också fortfarande att jag skriver en blogg då och då. ;-) I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Part of my time I teach, mostly adults, and the rest of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s