Det är inte ofta jag blir mållös, men frågan är om inte Havanna har lite av den effekten på mig. Det är så sanslöst många intryck för alla sinnen att jag inte riktigt vet var jag ska börja.

Vi bor alltså i sk homestay, dvs vi hyr ett sovrum med eget badrum hos privatpersoner. De har tre rum de hyr ut och det är superbra. Det unga paret är väldigt trevliga, läget är perfekt mitt i gamla stan, några kvarter från Plaza Vieja som är ”restaurangtorget” i stan. Vi har alltså promenadavstånd till allt.

I går hade vi anlitat en egen infödd guide som vår värdinna rekommenderat. Hon gick runt med oss några timmar och berättade om allt som var värt att känna till. Efter det åkte vi, fortfarande med vår eminenta guide, runt en dryg timme i en öppen Ford från 1956 och tittade på utkanterna av Havanna. Väldigt trevligt alltihop och väl spenderade cucs. Cuc är den konvertibla valutan, ungefär motsvarande 9 SEK. Här finns också valutan Cup som är den inhemska pengen som befolkningen använder på t ex marknader. Lätt förvirrande i början, tills Laura, vår värdinna förklarade för oss att alla priser vi möter står i cuc. Det är alltså lite dyrare än vi förväntade oss. Vi var också korkade nog att ta ut en massa USD i Costa Rica för vi trodde det var hårdvaluta här. Icke. Allt US är oönskat, och de lägger på 13% för att växla dollar. Våra dolares får alltså följa med på den vidare resan.

Beträffande USA har Obama ungefär samma status som påven här, till skillnad från sin efterträdare.

Mycket i Kuba är statligt ägt. Man ser vilka affärer det är, för där står en dörrvakt och släpper i sin egen stora nåd in några kunder i taget till nästan tomma hyllor. Vår guide berättade att priserna där är något lägre än i de privata butikerna, som gärna bjuder in.

Människorna här är vänliga och glada. Luften är liksom full av värme och lukter, för att inte tala om all musik. Så gott som alla lokaler, från alla sprickor i väggen till ombyggda mesons har levande musik, och det bjuds ofta upp till spontansalsa. Färgerna är också fantastiska och varma.

Många hus, särskilt i kustlinjen, har farit illa i de senaste orkanerna, och det pågår många renoveringar både där och i gamla stan. Ibland undrar jag om det är en byggställning eller filial till Nimis. Man firar jubileum nästa år och har som mål att allt ska vara i ordning då. Trots att många kvarter kan upplevas som ruffiga känns det inte otryggt någonstans. De säkerhetsvakter som bl a finns runt Plaza Vieja sjasar nästan uteslutande bort tiggande gatuhundar från serveringarna. Lite Sisifosarbete för hundarna följer dem glatt i hälarna tillbaka.

Hundar är annars en sak som gjorde mig väldigt illa berörd i går. På gågatan Obispo stod en man med en bur full med hundvalpar. En liten bur där både stora och små valpar trängdes. Usch.

Det handlar också mycket om Hemingway och hans vistelse här. Vem serverade hans favorit-Mojito och Daquri t ex.

Vi har också besökt en parfymfabrik där jag fastnade för essensen Havanna Night. Så kommer jag att lukta ett tag! Och i kryddhandeln blev det ett hg curry. När damen där fattade att det var allt jag ville ha när de inte hade saffran skakade hon på huvudet. Det hade jag köat en halvtimme för.

På inrådan av min kanadensiska väninna som jag lärde känna i Costa Rica – hon är förresten en mycket skicklig konstnär – besökte vi också konstmarknaden vid San Pedro. Jojo, less is not more här! Det får t o m jag erkänna.

Tyvärr räcker inte anslutningen till att lägga upp foton här. En del finns på mitt Instagram-konto. Resten får komma senare!