Längs Stilla Havskusten

Färden går vidare i sydvästlig riktning. Vi hade tre nätter inbokade på Tangara Boutique Hotel vars adress(!) är Plaza Tangara i Ojochal. Eftersom orten är utmärkt på kartan tänkte vi oss ett hotell vid ett torg, en bra utgångspunkt för att utforska området. Att följa väg 34 var inte svårt. Glest med trafik och alldeles ny asfalt ända fram till välkomstskylten till Ojochal. Ok, var var nu samhället då? Och var var hotellet? På den karta vi fått via mail från dem låg det inte, Google maps skickade ut oss i periferin, Gps-häxan tyckte vi skulle köra tillbaks till Jacó och i lilla snabbköpet visste de inget. Vi vände ner till 34:an igen och krypkörde upp för Avenida Principal de Ojochal, fritt översatt Storgatan. Spanande in i buskagen och jag såg byggnader som liknade hotellbilden. Jodå, där fanns en infart också, och sex mindre byggnader. På en av dem satt en papperslapp med reception, och efter en stund kom en man och tog emot oss. Då hade vi redan bestämt att bara stanna en natt här. Något vi blev helt övertygade om när vi såg trappan upp till sovrummet i vår lilla bungalow. Det är iofs den vackraste och mest smakfullt inredda bungalowen på hela resan, men kök och badrum på bv, helt öppet till naturen, och en trappa typ stege första halvan till sovrummet. Och behöver man gå upp på natten så…

Men vackert som sagt. På tre sidor i alla fall. På den fjärde är det fyra män och en grop. En gräver, tre tittar på.

Vi fick coctailbiljetter till en närliggande restaurang, Citrus, och bestämde oss att gå dit och äta, helt utan förväntningar. Förslaget att laga nåt i vårt lilla kök här röstades tack och lov ner med stark kvinnlig dominans.

Och vilken tur! En alldeles fantastisk restaurang, både för öga och gom. Jag tog deras ceviche med fisk, ingefära, kokosmjölk och banan som förrätt, Mannen lite säkrare calamaris, och båda deras sushi-bowl till huvudrätt. Himmelskt gott helt enkelt! Priserna var högre än vanligt här, men ändå värt varenda penny. Knappa tusenlappen, inklusive en flaska chilensk savignon blanc och kaffe och magnifik service och omgivning. Inget vi kan spendera var dag på en sexveckorsresa, så detta får nog bli den kulinariska höjdpunkten i Costa Rica.

Precis när vi kommit tillbaka och gjort oss klara för natten började ett larm tjuta i närheten. Det tjöt tills efter midnatt. Och klockan tre började en galen tupp gala. Kände då en viss förståelse för han i Falsterbo som för många år sedan gick ut och nackade tuppen i den angränsande handelsträdgården.

Bild 1-5 Tangara Hotel, bild 5-6 restaurang Citrus.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s