Vi lämnade Santa Teresa utan någon större saknad,och körde tvärs över Nicoyahalvön för att ta färjan från Paquera till Puntanera. De hade lite speciellt biljettköp där. För att få köpa biljett till bil måste man först få ett litet plastat kort i bilen, som lämnades i biljettluckan. Sedan fick bara föraren vara i bilen när den kördes ombord. Passagerare, dvs jag, fick köpa en personbiljett och gå ombord. Sjöturen på ca 1,5 h var väldigt behaglig, med sol och nästan vindstilla. I högtalarna spelades hög och medryckande latinomusik och en liten tjej i fyraårsåldern började dansa. Så duktig tyckte jag. Men hennes pappa skakade på huvudet, lyfte upp henne på en bänk och grep tag om hennes höfter och dansade med så hon fick in rätt rytm. Höll på ställa mig i kö, men behärskade mig. Risken fanns att jag åkt i sjön annars. 💃🏻

Jag hade kollat vägen på Google maps och kunde följa oss offline så vi kom rätt. Tog kommandot, trots Mannens och till viss del även GPS-tantens protester. Allt gick enligt planerna och när jag märkte på både körning och humör att Mannens blodsocker sjunkit tvingade jag in honom på en liten servering utmed vägen. Han protesterade att där fanns ju inte en bil, och säkert var uselt. Det var det inte. Två äldre Senoras som bara kunde spanska fattade precis vad vi ville ha, och fixade det. De skickade dessutom in oss att tvätta händerna först. Rejäla kvinnor på alla sätt!

Dessutom, nu när vår bil stod där svängde tre andra bilar också in och skulle äta. Tanterna slog av på priset på vår nota!

Bilder. 1 Handkraft i stället för hydraulik till landgången. 2. Väggmålning på raststället.

Vi hamnade i det lilla samhället Jaco, på ett väldigt mysigt hotell, Mar du Luz. Efter en viss prisförhandling med Booking.coms pris och min valutaomvandlarapp fick vi det pris vi ville betala. Och en fin liten bungalow i ett och ett halvt plan. Allt fungerar i rummet, både ljus, AC och fläkt. Känns nästan lyxigt!

Mannen har kommit till insikt att han behöver mer kolhydrater för att få fason på sitt socker, så det blev en Spaghetti Frutti del Mare. Serverad med parmesanost och kniv och gaffel. Men var god. Säger inte mer för att ingen ska kalla mig snobb.

Restaurangen låg ända nere vid havet, men det förtog lite av känslan när en avklädd kille i tioårsåldern kom raglande med en ölburk, och uppenbarligen erbjöd sina tjänster. Blev väldigt illa berörd, men kände mig maktlös. Dessutom satt det något som påminde om Roger Pontare och höll koll. Förmodligen en arbetsledare.

Vi har sett fler prostituerade här, men vuxna, och hotellet har en stor skylt att prostituerade, liksom droger är förbjudna på detta familjehotell. Det är uppenbarligen ett problem i byn.

Happy hour en måndag. Spaghetti Frutti del Mare