Oväntade minnen

Min pappa dog 1976 och jag har saknat honom mycket.
Så, i dagens Sydsvenska finns han med på bild i ett reportage från 1967, och minnena rinner på.
Då hjälpte han till som vakt på the Who’s popgala på MFF-stadion i Malmö, där han även arbetade annars.
Bilden till höger, med pappa böjd framåt, har jag själv utklippt i mitt gamla fotoalbum med mitt handskrivna tillägg att the Who hade TOLV högtalare på scenen! Bara wow alltså! När bilden togs var jag  närvarande och satt precis bredvid, vid fotots nedre högra hörn, 12,5 år gammal.
Pappas tröja var förresten ljusblå minns jag, något annat var inte att tänka på på MFF-stadion. Hövdingen själv, Eric Persson, hade  till vardags sitt kontor bakom omklädningsrummen.
Hade jag tur som liten kunde jag få en och annan kaka av honom när jag smet in där. Däremot försökte jag sälja gula majblommor till honom en gång, och det var inte populärt.
GULA? De ska va ljusblå tös, annars tror ju folk jag blivit IFK:are!

Själva stadion var  en arena för tennis, badminton och ibland även handboll när det inte var pop-galor där.
Under en handbollsmatch i slutet av 1950-talet kastades bollen upp på läktaren och träffade mig mitt i synen. Det resulterade i näsblödning och att pappa skällde ut såväl spelare som domare under pågående match.

Annars är det popgalorna jag minns bäst, jag fick alltid komma in och sitta längst fram, med pappas vakande öga på mig. Dessutom fick jag ofta komma back stage och hälsa på artisterna och få deras autografer. I mitt autografblock fanns de alla, från de lokala Nameloosers och Troublemakers via Tages och Hep Stars (Varför låg Benny Andersson på rygg på orgeln och sprallade? Och hade Svenne Hedlund bara rosa polotröjor och svart nappaväst?)  till de större internationella banden, som t ex Kinks och the Who.

Mina stora favoriter var danska the Lollipops och svenska Tages, vilket jag idag skyller på min då unga ålder. En gång när de spelade greps jag av den allmänna hysterin och tårarna började spruta på mig också. Det såg pappa som rusade fram, spände ögonen i de som satt närmast, lyfte nästan upp mig och undrade vad som hänt. Det var ungefär det pinsammaste jag varit med om i mitt unga liv.
Jag är glad att du hälsade på idag, pappa!

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Malmö, MInnen från förr, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s