Första maj, en röd dag, i dubbel  bemärkelse.

I min barndoms första maj  var det alltid varmt, och jag fick gå barbent med för året nyinköpta knästrumpor som premiäranvändes. Varje år var de  vita med spetsmönster.

Det var ett obligatorium att mina föräldrar och jag åkte in till centrala Malmö och tittade på demonstrationståget.  Vi stod på Amiralsgatan,  en bit från Folkets Park och såg hur de röda fanorna bars fram till orkestrarnas marschmusik.

Trots att åtminstone min mamma hade djupa rötter i socialdemokratin gick vi aldrig med i tåget, men jag minns hur diskussionen gick över mitt huvud mellan mamma och främst en av mostrarna att man borde verkligen gå med, det borde man.

När tåget gått in i Folkets Park har jag lite olika minnen. Det hände att vi, pappa, mamma och jag, gick efter in i parken, ibland lyssnade vi på talen, som barnet jag inte förstod något av.  Eftersom detta var på den tiden då  ministrarna satt så länge att de stod trycka i skolböckerna fattade jag inte riktigt vitsen med det hela. Men det hade nog något med Högerspöket att göra.
Det bästa med att komma in i parken var att få  åka  karusell och spela på lyckohjulen.
Efter det åkte vi till restaurang Temperance på Engelbrektsgatan och åt middag, innan vi åkte hem.

Andra år hände det att vi i stället åkte till Köpenhamn, ibland bara för att äta middag på båten, alltid spättfilé och citronvand till, och någon enstaka gång blev det tivoli också.

Första maj var alltså en stor dag för en liten flicka i nya knästrumpor.

Årets första maj har också gått i arbetarens tecken. Trädgårdsarbetarens  närmare bestämt.

Lavendeln har klippts, jag började lite  lugnt med sekatören, men kom på att Mannen äger diverse maskulina attribut som brummar,  och fick tag i en uppladdad liten häckasax som gjorde jobbet mycket snabbare.
Det var så kul att risken var stor att den skulle bli för hårt nerklippt i år. En trädgårdskunnigare väninna har nämligen lärt mig att vartannat  år ska lavendeln  ner till en decimeter och vartannat år bara klippas lite lättare och i år är ett år den bara ska toppas.

Början till, om inte ett glas vin, åtmistone en klase druvor.

Vitlöken skonades från min beskärning.

Vinstockarna har också beskurits, ganska fritt efter fantasin, men mer åt Guyot än Gobelethållet. Äldste sonens svärfar har en mindre vinodling på Österlen och talade i fjol om att våra vinplantor skulle ha beskurits mycket hårdare. I år var jag därför hård och bestämd, och hoppas att det kommer några grenar som bär frukt i alla fall.

För att ingen ska tro att Mannen bara suttit och hejat på måste jag berätta att han under tiden jag farit fram med olika klippdon flyttat ett ton takpannor. De hade placerats mitt på gräsmattan när de levererades och ska så småningom, när bygglovet äntligen kommer, läggas på brädhögen som ska bli carport.

Och ingen av oss har varit barbenade med knästrumpor.