Nu har resan gått vidare till Melbourne. En behaglig flygresa på dryga timmen med Tiger Air, men där vi ändå kunde konstatera att bilresan var värt sitt pris eftersom vi sett så otroligt mycket under den.

När vi landat och fått vårt bagage började jag titta efter SkyExpressen, bussen som går in till centrala Melbourne. Därifrån hade vi planerat att ta taxi till stadsdelen South Yarra där vi hyrt en studiolägenhet i fem nätter.
Det var då jag gjorde misstaget att gå fram till en disk och fråga tanten i luckan om var man köpte biljetter. Då talar hon om att det var mycket bättre att ta en av deras shuttlebussar som körde oss ända fram till adressen vi skulle till. Prismässigt skiljde det inget om man räknade in taxikostnaden från centrum, så (egentligen det dummaste) vi nappade och betalade 25 AUD  (ca 175 sek) var för biljetterna och fick veta att det var bara att gå ut och tala om för chauffören vart vi skulle. Det lär såå smidigt. Efter att ha frågat en del på vägen kom vi fram till StarBus hållplats. Då hade vi passerat en ca 30 meter lång kö. Det visade vara kön till Star Bus. Helt oorganiserat. Det kom personer från ingenstans och haffade deras minibussar när de körde in och irritationen blev allt större. Flera personer ringde till företaget och blev mer eller mindre oförskämt bemötta, och köpa tillbaka biljetter ville de inte gå med på.

En timme och tjugofem minuter senare hade vi kommit fram i kön och det var bara fyra personer framför oss. En ny buss körde in och nu, nu skulle vi äntligen få åka in till stan. Då vägrar chauffören köra till S Yarra, dit vi och en mamma med barn skulle och plockade in folk från bak i kön i stället.  Mamman och vi gick fullständigt i taket och det var väl bara att hon hade sin dotter med sig som hindrade oss från göra mos av chaffisen och kapa bussen.

Ytterligare en kvart, och flera samtal senare,  kom en ny liten buss och nu i princip tryckte vi oss in, och tog med äldre kvinna med käpp och en för snäll japanska som bokat busstid 3 timmar tidigare. Denne chaufför tittade  på vår biljett med adressen och frågade var det låg.
– DET ÄR FÖR HELSICKE DITT JOBB SOM TAXICHAUFFÖR ATT VETA, OCH INTE MITT!!
Fritt översatt.  I bussen ringde han och frågade någon och fick förmodligen körinstruktioner. Sedan körde han som en total dåre på motorvägen in. Slalom i alla fyra filerna, med  släpet med resväskorna dinglande efter som Kalle Ankas husvagn.  Folk släpptes av efterhand och för alla eventualiteters skull satte vi igång Mannens mobil med navigator och knappade in adressen. Vilket var tur, för han stannade på en annan gata, som i och för sig också började på B, en återvändsgränd någonstans, och försökte få ut oss.  Det slutade med att Mannen fick gå fram och guida honom rätt.
När jag kollade på nätet senare visade det sig att vi var i gott sällskap att ha samma erfarenhet av Star Bus i Melbourne, och förutom ett surt inlägg på Tripadvisor känns det inte värt mödan att klaga.

Vår studio, ja. Det är ett lägenhetskomplex i stil med Victoria park, med spa på taket,och där vi har en etta med sovalkov på sjätte våningen med utsikt över Melbournes cityline.
Området är  krog-  och caférikt och känns väldigt trivsamt. Nedanför vår balkong  ligger en krog som hade många gäster i går, så vi gick ner för att ta ett glas och mingla. Vid ingången stod två stora MC-killar som dörrvakter, men vi slapp visa leg. Där inne var ljudnivån hög, men bartendern vrålade fram ett välkommen och med tecken och pekningar fick vi vad vi ville ha i glasen och drog oss mot uteplatsen. Då kom en tjej i servisen och pekade på en bänk.
– You can sit there, it’s a bit safer.
Behöver jag säga att vi höjde medelålderns drastiskt där? Men jag såg faktiskt  någon där som nog var nästan lika gammal som yngste sonen.