I dag blir en kort blogg – tror jag.
Dagen började med att vi utnyttjade tvättmaskin, tumlare och strykjärn/bräda som vår lilla studio på lägenhetshotellet, hör och häpna, är utrustad med.
Det är guld värt att ha allt rent och fräscht i resväskan efter dessa svettiga dagar, nu när vi dessutom har passerat halvtid på vår resa.
Vi börjar känna oss hemtama i kvarteret och även i Sydneys centralare delar, och kommer snabbt ner till hamnen med våra Opal-kort och tåget.
Väl i hamnen började vi med en snabb tur i the Rocks, men där var inget nytt sedan i går, så i stället gick vi in i Discovery Museum som visar en väldigt intressant utställning om områdets historia, från tiden före 1788, när Gadigal people, en stam av alla bland auboriginerna levde här, fram till nutid.
Från min aktiva släktforskartid minns jag att min morfars bror sades ha listat sig för Australien under första världskriget och kastade mig över längderna på personer som gjort så och bott i the Rocks.
Pulsen gick upp när jag hittade en Holmström, men förnamnet stämde inte, och som närmast anhörig till den här stod en syster i Finland. Men… detta var bara lilla området the Rocks och släktforkarklådan börjar klia, känner jag.
Efter att ha lyssnat på några olika mer eller mindre njutbara gatumusikanter blev det lunch, fika och glass på tre olika ställen runt hamnen, innan det var det dags för dagens höjdpunkt, föreställning på operan.
Det var bara i dag vi kunde och då gav de en konsert med favoriter från olika operor.
Salongen imponerade, och var i princip fullsatt.
Ensemblen bestod av en dirigent/pianist och fyra solister; en tenor, en baryton, en sopran och en alt. Dirigenten började med att fråga publiken var de kom i från, och bl a om det kom någon från USA. När dessa ropade YEAH!! såg dirigenten ledsen ut och frågade:
– What have you done, you Americans?
Detta möttes av applåder från hela publiken, även amerikanerna. Mr Trump verkar inte vara uppskattad någonstans.
Tyvärr skötte sig inte hela publiken lika bra som artisterna. Många var uppe och gick under föreställningen, och ännu fler satt och facebookade eller chattade på sina mobiler, trots att det tydligt framgått, både muntligt och skriftligt, att all mobilanvändning var förbjuden när föreställningen börjat. Det är så irriterande när det blinkar och lyser i raderna runt om. Men det är kanske en risk att räkna med när man kör en publikfriande föreställning, att inte alla vet hur man uppför sig.
Jag avhöll mig ialla fall, med viss självbehärskning, från att läxa upp min närmaste omgivning. Det berodde nog mest på att personalen dök upp och sade till istället.
När vi kom ut ffrån operan igen hade vädret växlat, och helt plötsligt var det nästan normal temperatur. Från 40 grader i skuggan i går till 22 idag.
Hurra! Nu sliper Mannen tycka det är besvärligt att svettas. Och jag slipper leka med tanken att slå något hårt i skallen på honom.
Tåget tog oss hem till ”våra” kvarter igen, och det blev middag på kvarterspuben Duck Inn. Ett riktigt bra ställe som varmt kan rekommenderas. God mat till vettiga priser och trevlig personal.
MacLindhes Ord 