Som väldigt ung utbildade jag mig till barnsköterska, och fredagen och lördagen har varit en repetition av vad jag lärde mig då om förskoleålderns utvecklingsfaser.
Nu har det även tillkommit en insikt i gerontologi och varför man är fertil som ung.

Vi, Mannen och jag, är lyckliga mor- och farföräldrar till hittills fyra underbara barnbarn. Med dessa troll har vi tillbringat i princip all vaken tid under två dagar..
– Vadå, kanske deras föräldrar undrar, vi kom ju först på förmiddagen och åkte ju hem nästan direkt efter middagen.
Ja, och vem tror ni stöp i soffan då, och somnade som små barn? Dessutom tränar vi till pensionen och sover gärna längre än 06.30 när vi är lediga.

Jaja, om vi börjar med yngsta och senaste lilla tillskottet i familjen så är hon drygt två och en halv månad nu. Ingen kolik, in- och utkomster med ca fyra timmars mellanrum under dagtid, ler tandlöst mot och rapar mjölk på även andra än föräldrarna. Livet leker med andra ord.

Så har vi hon som snart fyller fem. En förnuftig ung dam som har stenkoll på det mesta.
T ex att jag fick två teckningar av henne förra gången vi möttes, och att de inte satt uppe på min vägg. De som satt där var ju gamla…
Hon har också egna lösningar när ordförrådet tryter. Följande konversation utspann sig:
-Min mamma har köpt ett luftgevär till mig.
– Va???
Hennes milda moder såg helt förskräckt ut. Och jag undrade hastigt vilka hemligheter som göms i sovstäderna.
– Ja. Jag har det hemma i mitt rum.
– ????
– Ja, sådant som du också har farmor, som skjuter luft.
Sade hon och började vifta med min solfjäder.

Den största utmaningen med henne är att man blir som  som en personifierad google. Svarar på outtömliga frågor precis hela tiden. Efter bästa förmåga. Om man ärligt säger att ”Det vet jag inte” är följdfrågan given. ”Varför vet du inte det, farmor?”
I övrigt har hon samma bildintresse som jag, och är ett underhållande sällskap.

Så kommer vi då till de två kusinerna H och H, en han och en hon, båda nyss fyllda två. Som tvååring har man upptäckt hur mycket man kan påverka sin omgivning. Man VILL, alternativt VILL INTE. Man kan förflytta sig  vågrätt och  även lodrätt med blixtens hastighet, bara det finns något att klättra på. Och här är uppfinningsrikedomen obegränsad.  Lika obegränsad som konsekvenstänkandet är begränsat, eller tilliten till att någon närstående vuxen hinner kasta sig fram och fånga i fallet. Som farmor har man kortare nervtrådar än som förälder och ligger liksom oftare i luften.
Man  tycker också  att det är urkul att pinna iväg på offentliga platser, och gärna gömma sig när föräldrarna ångar förbi med panik i blicken. Något som H nummer etts mamma också var suverän på.

H nummer ett är storasyster och mycket snäll mot sin lillasyster som hon gett eget namn, Cia, långt från Agnes som hon döpts till. I fredags konstaterade hon i alla fall att en napp var Agnes, och hennes mamma undrade vem det var. Djup suck från tvååringen som pekade ut och sade:
– Bebisen som sover vagnen. (Underförstått: Är du helt dum, mamma?)
Kan alltså, men vill sällan. Har också kommit på att blöja är onödigt och behöver ha en potta inom en halv minuts avstånd.

H nummer 2 är i sin tur lillebror och har haft en egen PT i hur man får fart på omgivningen, inklusive syrran. Rasa hennes lego, skrynkla hennes teckning och visa sedan världen hur orättvist det är när hon blir arg. Däremellan en allätande kramgo plutt som under promenader i vagnen talar om färgen (rätt också!) på alla bilar som passerar och äter mjukglassen utan att spilla en droppe. Och som tydligt talar om när han vill gå och lägga sig på kvällen, i lagom tid.

Att vara två  år innebär också att när man inte vill och någon är dum nog att envisas förvandlas man till en ryggradslös massa med halt yttre, och med imponerande röstresurser. Inget luftgevär/solfäder kan kyla ner mig efter ett ett sådant utbrott.

Samtidigt är det så mysigt underbart att snusa på en bebis,  att läsa sagor om allt från Max Badar till tuff-tuff-tåg och Alfons och Tomtebobarn, att hoppa i vattnet, att kunna se barnföreställningar, att pyssla och diskutera, att….

Och när sagorna, glassen och orken är slut kan man lämna över gullklimparna till deras föräldrar igen.