Normalt ser jag bara i förväg noga utvalda TV-program, helst på kanaler med låg siffra eftersom jag slipper all fånig reklam där.
Ibland händer det ändå att jag kollapsar i soffan och börjar surfa runt.

Så var det i går, fast det var inte ens i soffan, utan i extrasängen hemma hos dottern med familj. Det är ju där vi kamperar en vecka till i väntan på tillträde till nya bostaden. Det är kanske därför TVn kommer till heders också, alternativen är få när läsplattan är urladdad och allt annat är nerpackat.

Hur som helst, jag hamnade på en kanal med högre siffra och ett program som hette En natt på slottet, eller nåt sånt.
Det hela handlade om fyra stjärnor (???) som speakerrösten kallade dem, som skulle jaga spöken och andlighet på ett gammalt slott.
Först, stjärnor? En av dem kunde jag med ledtråd av hans förnamn känna igen som en f.d. programledare. Han är ungefär jämngammal med mig och var rysligt snygg när det begav sig. Det var alltså länge sedan.
De övriga tre hade jag inte en aning om. Jo, en av kvinnornas namn kände jag igen från något schlagersammanhang. Den andra kvinnan var frisör och var stjärnstatusen kom in fattade jag aldrig. Den fjärde deltagaren stod som radioprofil, och då är det kanske inte så konstigt att utseendet är obekant. Namnet sade mig lika lite det.

Dessa fyra fallna stjärnor samlades runt en kvinna som var Medium. Funderade ett tag på om  det syftade på hennes storlek.  Hade kanske inte varit så kul med en spökjägare som var  XL?

Först uppgiften de fick var att blunda och gå in i sina inre hus. Fantastiskt spännande att se hur kvinnan Medium med hjälp av deras beskrivningar fick till analytiska beskrivningar av deras inre liv.

Nästa steg var att de på ett staffli fick måla vad de kände. Med några reklampauser på det var deras psykologiska profiler fixa och färdiga. Leif GW har mycket att lära där!
Nu var det bara att med lyktor i händerna, ungefär samma effekt som en ficklampa under hakan,  traska ut i gångarna och pilla på gastarna.

Medium stannade i en hörna och höll händerna framför sig och stjärnorna följde hennes exempel. Fem människor som står i skum belysning och känner hur det sticker i fingrarna av en osalig ande. Herreminje vilken rysare. Riktigt kusligt blev det när frissans hand slogs tillbaka, inte bara en utan tre gånger av det uppenbarligen irriterade spöket. Som om inte det räckte ryckte någon henne i kjolen också. F.d. Programledaren förnekade bestämt att det var han, även om han vidhöll att han var skeptisk till hela spektaklet. Detta var tydligen ett scoop i andevärlden för man återvände gång på gång till klippet med den skrikande frissan som fick smäll på fingrarna.

Efter denna pärs fick man så klart dricka lite vin, och köra ytterligare reklamsnuttar, innan det riktigt läskiga kom; det enskilda samtalet med Medium.

Radiorösten var övertygad om att det spökade i hans hem och visade en bild av dörren dit på sin mobilkamera. Och eftersom Medium var Medium och inte XL såg hon vad ingen annan såg på bilden – en man som stod vakt i dörren. Inte nog med det, hon kunde också berätta att dörrvakten även hade en spökfru som kasade runt där inne i lägenheten.

Frissan som uppenbarligen var på gränsen till Medium själv (om än hon såg med ut som Small) skulle i framtiden inte nöja sig med att prata väder och vind med sina hårkunder, utan utöka sitt kallprat att omfatta även kontaktsökande varelser från andra sidan.

Roligast av allt var det ändå när F.D. Programledaren undrade om hans avlidna mor kommit till ro efter att ha varit väldigt förvirrad sina sista år i livet. Då kastar sig Medium om halsen på honom och ropar ‘Jag älskar dig’.  FDP såg lätt chockad ut och undrade om hon pratade som hans mor nu, eller vad? Medium rättade till sina kläder och svarade att naturligtvis var det så. Hans mamma hade kommit till ro och hälsade, och FDP såg lättad ut. Av en eller annan anledning.

Mina funderingar gick mer åt hållet om man inte borde få betalt för att ha TV-mottagare istället för att betala licens.
Tack och lov att det finns  På Spåret och danska dramaserier som räddar tillställningen ibland.