Vår vackra lägenhet i Påfågelshuset är till salu. Den ligger på Hemnet till allmän beskådan.

Våra vänner vet varför och andra spekulerar tydligen vilt. Under några dagars lopp har ett par personer haft kurage nog att fråga mig rätt ut om rykten de hört stämmer, så det är väl lika bra att klargöra ett och annat.

1) Vi är inte tvingade att sälja av ekonomiska skäl. Vi har inte kommit på ekonomiskt obestånd. Det hade säkert glatt en och annan förtröden figur, men så är det inte. Vi har råd att bo kvar.

2) Vi ska inte separera, vilket säkert hade glatt en och annan kvinna på jakt efter ny sponsor.  Vi tävlar fortfarande om vem som vinner efter 41 års kämpande.

3) Mannen har under sin tid som ordförande i brf-föreningen inte fått ta del av några påfågliga hemligheter som gör att vi flyr skeppet, vilket kanske glatt någon på ett xtremt obegripligt sätt.

Dessa är de tre rykten som nått mina fladdrande öron, och alla dementeras alltså här. Har någon hört andra rykten så fråga gärna oss innan ni sprider dem vidare.

Krokodil . Ett djur med stor käft och inga öron.

VARFÖR vill vi då flytta från denna stora, vackra lägenhet med den fantastiska utsikten och ljuvliga terrassen?

Det finns huvudsakligen två anledningar att vi fattat det beslutet.

För det första börjar mina trevande försök inom konstvärlden att ta allt mer plats. Även om jag huvudsakligen arbetar med kamera och dator använder jag även till och från staffli. Det tillsammans med stora printar, passepartout, ramar, dukar, färger… Mannen, i sin tur, vill ha sitt pappersträsk orört av mina artistiska trevanden.
Det finns alltså behov av en ateljé och den ryms inte i den öppna planlösningen här, och eftersom jag inte är världens ordningskvinna blir det lätt kaotiskt om jag ska låta kreativiteten blomma ut.

För det andra har vi den stora lyckan att vara far- och morföräldrar till en växande skara småfolk som vi gärna vill ha kring oss så mycket som möjligt. En terrass på sjätte våningen med fem utgångar runt om som de små rackarna kan öppna från tidig ålder kräver starka nerver. Eller nervlugnande. Dessutom hade det varit trevligt med ett gästrum där de och även större gäster kunde natta över vid behov.

Dessutom har vi båda upptäckt att vi faktiskt saknar det där med att påta i trädgården. Jag vet hur mycket jag kvidit över kirskål och annan snabbväxande grönska, men längtan att kunna gå rakt ut, få gräs mellan tårna och plocka sina egna grönsaker eller blommor  är starkare.

Så är det alltså. Eller som Mark Twain uttryckte det; Ryktet om min död är starkt överdrivet. 

Den här bloggen får däremot gärna spridas som ogräs.