Inne i Kwazulu Natal fick vi höra historien om den Svarte Napoleon, Shaka Zulu. Hur han som barn till en ensamstående mamma, Nandi, blev mobbad i skolan och bröt alla  regler genom att hugga ihjäl sin motståndare under en sportslig spjutkastarkamp.
Det beredde väg för en militär karriär för den unge Shaka som snabbt blev general, och när Zulu-kungen dog vågade dennes son inte sätta sig upp mot Shaka som blev kung 1816.
1828 mördades han av sina halvbröder, och en av dem, Dingane, blev kung efter honom.

Shakas grymhet är välkänd och hans 120 000 man starka armé drev bort de andra stammarna och lämnade en stor landyta tom när de vita kom från Cape-provinsen  från 1820-talet och framåt.
16 December 1838, vid slaget vid Blood River,  anföll mellan 12 och 15000 zulukrigare cirka 400 pionjärer. Flera tusen zulus dog och inte en enda afrikans, eller Vortrecker, som ansåg sig vara utvalda av Gud. Man firade minnet av slaget den 16/12, fram till 1994 då Mandela ändrade det till Day of Reconciliation (Försoningsdagen). 

Nog med historia!

Vi kom fram till Thandas grind och vi och våra väskor lastades över i öppna jeepar och kördes ut till det nybyggda tented camp där vi skulle bo. Vårt – och alla de andras – tält höll måttet. En rejält tilltagen säng, garderober och ett stort badrum och dessutom även en dusch utomhus.

Lite lägerskola är det allt att bo i tält.

Efter lite afternoon tea i matsalen som tillhörde vår lilla tältby bar det ut på den första safarin. Den bar frukt, vi började med lejonhonor med ungar, noshörningar som parade sig, zebror, giraffer, bufflar med nyfödd kalv och ett antal antiloper. Lite kul att medan vi begapade lejonen körde det upp en annan jeep och plötsligt hördes röst från den som ropade

-Hej Monica!

Även om jag visste att kvinnan som ropade också skulle fira nyår på Thanda blev jag rejält förvånad och såg enligt utsago ut som en fågelholk innan jag fattade mig och svarade!

Zebror

Tillbaks i vårt tented camp serverades vi en fantastisk middag med

Det händer när det tänder

Nyfödd buffelkalv

kudofilé som varmrätt, innan vi eskorterades tillbaks till tälten. De vilda djuren var tätt inpå och i tältet stannar i tältet.
Mitt i natten väckte Mannen mig och sade att det var något stort utanför.

– Va? Vad? Var då? hackade jag fram och satte mig upp. Klarvaken.
– Jag drömde nog, sade Mannen och vände på sig och somnade om.

Det gjorde inte jag…

Klockan fem på morgonen på nyårsafton blev vi väckta för då var det dags för en morgonsafari. Djuren är inte riktigt anpassade till att turister vill ha sovmorgon på semestern. Det blev en snabb dusch där ute – ljuvligt – innan vi gav oss av. Denna gång såg vi fler lejon, även en hane som gick och lade sig bakom jeepen, två geparder som strök sig intill bilen innan de helt oberörda traskade iväg vidare, vägen fram och så de ‘gamla vanliga’ antiloperna, gnuerna, osv. Man blir lätt bortskämd.

Också trött

Vi kom tillbaks lagom till frukost och hade sedan ledig tid fram till klockan tre då det var föreläsning om noshörningar innan ännu en tur ut i det vilda.

Cheeta

Nyår skulle firas utomhus och vi hämtades  i jeep och kördes ut i bushen. Där var det uppdukat till 80 personer med ljus och buffébord och – hör och häpna – dansgolv och DJ.
Att räkna in det nya året och skåla i bubbel i värmen under bar stjärnhimmel i sällskap med 80 andra lyckligt lottade höjer onekligen ribban för framtida nyårsfirande!