Morgonen därpå, när aporna och katterna gått och lagt sig, gick vi upp och åt en lugn frukost. Fruktyoghurt med färsk frukt, müsli och socker till det, för den som ville. Det ville jag inte, men väl en toast och lite kaffe. Omgivningen var fantastisk, och julträdet… speciellt.

Julträdet.

På förmiddagens program stod ett besök på ett djursjukhus, Moholoholo Wildlife Rehabilitation Centre, som tar hand om skadade vilda djur och fåglar.
Bildspelet de visade där till att börja med, bl a med katter som fastnat i snaror människor gjort gjorde att man undrade vem som var civiliserade, vi eller djuren.  De gjorde i alla fall ett fantastiskt arbete där, botade, lappade ihop och släppte ut så många rehabiliterade djur och fåglar som de kunde.
I gengäld mot att jag fick publicera foton jag tog där lovade jag att göra reklam för dem, vilket jag nu gör.  De är värda allt stöd de kan få och det är definitivt värt ett besök att kunna klappa en cheeta eller mata en gam. Grävlingen Hodini skulle man däremot definitivt inte röra.

Honungsgrävling

Afrikansk katt

Gam

Tuff fågel

Eftermiddagen ägnades åt kontemplation. Dvs sitta på den lilla terrassen utanför huset och läsa och skriva, uttittade av småapor och olika sorters hjortar som undrade vad vi var för konstiga djur.

Terrassen i Moholoholo

På kvällen skjutsades vi upp till huvudlodgen och braai, en grillafton i det fria. Tänk olika sorters kött och grönsaker, stora grillar, varm kväll och sjungande afrikaner. Så är det.

En lite pikant detalj var mina gemensamma intima bekantskaper med vår svenske extraguide, Göran. När han hörde att vi bott i Falsterbo berättade han att hans bäste vän och gamle kollega bodde där och nämnde hans namn.

–Mus-Olle! sade jag. Min gamle gynekolog! 

Hans allmänna namn på bygden uppskattades inte. I stället berättade Göran att han hade  ytterligare en vän som bott på Näset. Även med honom hade jag haft samma kontakt. Men det sade jag inte. Det kunde ju ge ett konstigt intryck.