Marknader och andra aktiviteter för Star for Life  inbringade en del pengar, och inköp av de sedan sålda varorna inbringade en och annan faktura. Det är aldrig bra för tanter att trycka på för mycket kontanter, så igår gick jag en halvtimme tidigare från jobb för att ta vägen in om Swedbanks kontor i Vellinge.
Där har jag hittills satt in pengarna från våra insamlingar, och efter en och annan tidigare diskussion med banktanterna  har det fungerat bra. De insåg i ett tidigt skede att jag inte gav mig förrän de räknade pengarna och satte in dem avgiftsfritt eftersom de skulle in på ett välgörenhetskonto.

Nu klev jag alltså in där och tog en nummerlapp. Mycket folk som vanligt. Jag kollade deras hus till försäljning, inte för att jag vill köpa, utan mest för att jag tycker det är lite roligt. Så såg jag ett anslag på väggen att de de inte hanterade kontanter efter den 29/11. Va? Jag frågade en till banktjänsteman förklädd tomte om man inte kunde sätta in pengar eller betala bankgiro där längre.
Jodå, det gick jättebra, de skulle hjälpa mig att föra över pengarna från mitt konto dit de skulle. Det är i sådana lägen man känner sig gammal. Trodde inte karlen att jag kunde göra det själv via Internet?
Tydligen inte. Jag talade om att jag hade kontanter jag ville sätta in, och se det gick ju inte. När jag frågade var man kunde göra det svarade han att det var på Fosie i Malmö.

-Vadå Fosie i Malmö? Man måste väl kunna sätta in kontanter någonstans i Vellinge?
– Ja, SE-banken har en automat utanför, där man kan sätta in sitt kort, slå sin kod och sedan mata in sedlar, så kommer de på ens konto. Sedan kommer man tillbaks hit och då kan vi hjälpa till att föra över pengarna dit de ska.
-Skojar du?!

Nu tittade han nästan medlidsamt på mig.

–Tycker du det är svårt kan du be personalen där hjälpa dig, så hjälper jag dig här sedan.

Ibland blir jag rörd över min egen självbehärskning, och noterade att han kanske kan få vikariera som särvuxpedagog för mig någon gång.

– Lille gubben (sade jag inte högt, bara tänkte – tror jag), jag har 16000 i kontanter i väskan, varav fyra femhundringar, resten i småsedlar och jag tänker inte stå och mata in dem i ett hål i väggen i blåsten i Vellinge.

– Nej, då måste du åka in till Malmö.
– Vilka kontor där tar kontanter?
– Bara Fosie och Södervärn.

Mina kommentarer om vad jag ansåg om det fick de flesta andra bankkunderna att le lite igenkännande. Eller skadeglatt, jag vet inte vilket.

Det var alltså att köra till Malmö. Södervärn var uteslutet med tanke på parkeringsmöjligheterna, så det fick bli Fosie.

Dit kom jag kvart i tre, en kvart innan stängningsdags. Bara 27 nummer före mig och två öppna kassor. Strålande. Och jag som tänkt komma hem i tid.

En anställd dam gick runt och frågade folk om de verkligen behövde gå till kassorna eller om kanske kundtjänst kunde hjälpa till. Men de flesta stod där just för det handlade om kontanter. Två rödnästa herrar hade kommit dit från kontoret på Södervärn, för där var 40 nummer före. Alla torghandlare förstod jag på deras diskussion. Det framgick också att de  var handlande i fakturor,  och hade mycket flexibla momsbegrepp. Ekopolisen borde också stå och vänta där med öronen öppna.
Damen som gick runt tog hand om mina pengar och räknade dem och kollade så att beloppen stämde till de olika inbetalningslapparna.

Den kvinnliga delen av kassapersonalen knappade ibland på din dator mellan kunderna och fnissade till. Det måste vara roliga uppdateringar på Face.., f’l’åt bankens sida.

Två nummer före mig var en kvinna i 90-årsåldern, assisterad av sin son i 60-årsåldern. Kvinnan hade inte helt lätt att förstå vad som hände och när de äntligen fått papperna klara försökte sonen få henne att gå med. Hon förstod i alla fall så mycket som att hon inte fått sina pengar och ville inte gå med. Det där med att hon köat hur länge som helst och sedan stått i kassan nästan lika länge, bara för att få veta att nu skulle de gå ut och hämta kontanterna i ett hål i väggen var inte rimligt. Nä, det kan finnas en poäng i det.

Halv fyra, efter 45 minuter, plingade äntligen mitt nummer fram och jag talade om för ynglingen bakom disken att mina pengar var räknade och låg bakom honom tillsammans med de ifyllda inbetalningslapparna,  så det var bara för honom att knappa in dem. Trodde jag. Nej, servicetanten därute fick komma och upprepa vad jag hade sagt, och han var ändå skum på det hela. Det var nog endast det faktum att klockan med mer än en halvtimme passerat kassanas stängningsdags och det fortfarande fanns över tio personer som väntade i lokalen som fick honom att acceptera faktum och börja knappa in.

– Har du legitimation? frågade han mig
– Jo, men jag sätter ju in pengar.
– Jag behöver den ändå, sade han och jag plockade upp den.
– Så ska du skriva på här.
-?
– Där!!

Vid det laget hade jag inga som helst höga tankar om banktjänstemän, jag lovar.

– Varför?
– Det måste man göra när det är så höga belopp.

Fair enough, tänkte jag och tog lappen. Jamen, hallå, han ville att jag skulle kvittera en uttagsblankett. Stopp och belägg och tala om för den förbenade praktikanten att jag SATTE IN PENGAR, inte tog ut.

– Vi har inga andra blanketter än dessa.
– Om jag sätter in pengar vill jag ha en kvittens. Inte kvittera att jag tar ut pengar. 
– Du måste skriva under.
– Glöm det. Kalla på din chef.

I stället kallade han på den kvinnliga kollegan i den andra kassan. Hon kom över och intygade att de inte hade några andra lappar. Det kunde bara inte vara sant. Eftersom jag vägrade ge med mig slutade det hela med att grabben i kassan strök över att det var en utbetalning och skrev dit inbetalning och signerade själv.

Jag hoppas de får ett kvittensblock av Tomten och att Swedbank tänker om vad gäller service och har åtminstone ett kontor per ort som tar kontanter över disk, och (inte eller!) bemannar mer än två kassor på de två kontor de har som tar emot kontanter i en stad med 307 600 invånare senaste årsskiftet.

Funderar på vad det är för fel på att byta tjänster och bananskal i stället.  Kontanter verkar  ju ändå vara passé.