Gruppboende och tyckande i grupp.

Än en gång har det hänt. En grupp människor vill inte ha ett LSS-boende i sin närhet. De är rädda att deras hus sjunker i värde då och hänvisar bl a till att de  inte vågar ha sina barn ute, om det bor en grupp personer med diagnoser  i deras närhet.

Sånt jäkla skitsnack! Jag vet inte om jag är mest arg eller ledsen över att denna okunnighet och intolerans fortfarande råder i Sverige år  2013.

I femton år har jag haft den stora förmånen och glädjen att få arbeta som särvuxpedagog med vuxna personer som omfattas av LSS.  Individer med olika diagnoser inom utvecklingsstörning eller inom autismspektrat, och det är något som har gett mig otroligt mycket.

Alla kan utvecklas på något område, om det så är med baskunskaper som att läsa, skriva eller räkna, eller att få chansen att utveckla de specialintressen som många med t ex Aspergers har.  Varje litet framsteg här är ett jättekliv för människan.
Eleverna inom denna grupp är dessutom oftare än i andra elevgrupper ärliga och uppriktiga, totalt fria från hyckleri. Om de tycker om någon/något säger de det, och tvärtom.

Möjligheten att få arbeta tillsammans med denna grupp,  att få vara delaktig i deras strävan att hitta verktyg för en bättre fungerande vardag är en ynnest. 

Att läsa i media hur grupper agerar för att stoppa ett boende för dessa individer är skrämmande.  De normalstörda säger de är rädda att de med diagnos kan bli våldsamma. Jodå, det kan hända. Jag minns en gång i början av min yrkesbana då en kille med diagnos kastade en skolbänk för att han var frustrerad över att inte bli förstådd.  Och jag minns också hur en granne utan diagnos kastat ut möbler ur huset i fyllan för att hans fru inte förstått honom.
De i villaområdet vill ha lugn och ro. Det vill de på gruppboendet också.  I de normalstörda områden jag bott i genom livet har det inte alltid varit så, jag lovar, utan att hänga ut någon som kört motorgräsklipparen mitt i natten, slagits med knivar eller spelat Living Next Door to Alice på repeat till klockan fyra en tisdagsmorgon.

Och den som nästa gång talar om dreglande idioter borde kanske ha sett sig själv på senaste kräftskivan?

Tilläggas kan  att även om du eventuellt inte vill ha LSS-boende i din närhet kan du eller någon i din familj få en stroke eller råka ut för en olycka som gör att den drabbade inte längre kan klara av att bo i det nuvarande hemmet. Då är ett kanske ett LSS-boende i närmiljön bra? För där kan även de bo som har en förvärvad, bestående hjärnskada.

Vit noshörningVad  jag tycker är lite glädjande i debatten denna gång är att noshörningarna har gått till motattack.  De är normalt fredliga djur som betar sitt gräs men kan gå till anfall om de känner sig hotade. Noshörningar kallar jag också de föräldrar och anhöriga till personer med funktionsnedsättningar som har  kämpat under så lång tid för sina nära och käras rättigheter, att de utvecklat så mycket skinn på näsan att de blivit noshörningar. Jag gillar noshörningar. De har stridit med myndigheter, skola, omsorg, omgivning, fördomar, just name it, för att deras anhöriga ska få det stöd de har rätt till. Till exempel ett bra LSS-boende.  

Nu har de gått ut i sociala och andra media och protesterat. Bra där!

Min förhoppning är att det är okunnighet och inte ondska som ligger bakom agerande i Glasberga och andra orter. Och jag hoppas att alla ni som känner att ni inte vet tillräckligt  om vad det innebär att omfattas av LSS tar reda på det, vare sig ni är grannar, skolkamrater, lärare, skolledare, Skolverkare, myndighetspersoner eller ‘bara’ vanliga medmänniskor. Läs om LSS, ta kontakt med en särskola, daglig verksamhet, LSS-verksamhet. Kom och hälsa på.  Du behöver inte bekymra dig om hur du ska vara klädd. Du blir accepterad oavsett klädsel. Du behöver inte göra dig till. Du blir ändå genomskådad.

Det är inte farligare människor  där än på andra platser – bara människor.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i dresskod, Personligt, relationer, Samhälle, Samhällstjänster, Särvux, skola, Sociala medier, Uncategorized, Utbildning, Utvecklingsstörning och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s