Jag fotograferar själv, och ibland blir resultatet över förväntan bra. Ofta trycks det däremot direkt på delete-knappen, för jag jobbar digitalt med mina foton. Ibland blir jag alldeles matt när jag ser andra fotografers bilder, stum av beundran, färdig att sälja mina egna kameror på blocket.se och börja virka istället.

En av de fotografer som får mig att inse min egen begränsning är Nick Brandt, som just nu ställer ut på Dunkerska i Helsingborg. On this earth a shadow falls heter utställningen och bilderna är närgångna svart-vita foton på vilda djur i Afrika. Utställningen varar bara till den 19 maj, så skynda dit!

Det lilla bildspelet på Dunkers hemsida ger bara en vag föraning om den kraft som bilderna har. Av egen erfarenhet vet jag hur svårt det kan vara att bara  skymta de vilda djuren och ofta krävs det jätteobjektiv på kameran för att komma nära. Nick Brandt däremot använder inget sådant fusk, utan har vistats bland djuren så länge att han har kunnat ta i det närmsta porträtt på dem – utan något teleobjektiv. Han säger själv i hörlurarna man kan låna att han vill fånga deras personligheter, och det har han lyckats med.

Mäktiga elefanter har fallit offer för tjuvjägare pga. att elfenben är så värdefullt, främst i Asien. Djur som fälls och mister sina betar och lämnas att dö. När jag var i Sydafrika senast berättade vår guide i iSamgaliso att det hände att de hittade noshörningar som råkat ut för samma öde – inne i nationalparken. I vissa asiatiska länder anses hornen fungera som ett afrodisiakum långt bättre än Viagra och gubbarna är beredda att betala fantasibelopp för dem, och tjuvjägarna i sin tur beredda att riskera långa straff.  En tjuvjägare hade gripits och dömts till runt 50 års fängelse, något som guiderna tyckte var för lite.  Det är inte utan jag håller med…

På utställningen visas också en film om jakten på elefanter, en film som gjorde det lite svårt att svälja. När jag  därefter såg det fantastiska fotot på lejonhanen blev det omöjligt. Lejonhonan med den diande ungen därefter utlöste min gamla lejonallergi med rinnande ögon och lätt hulkande hosta. Igen. Plus en enorm längtan till Afrika.

Bilderna jag visar här är tagna med min mobilkamera på utställningen och ger alltså ingen rättvisa åt originalen, bara en aning om vilka otroliga motiv Nick Brandt fångat.  

Nick Brandt berättade i hörlurarna om hur även han föredrar en dramatiskt molnig himmel, när han fotar, och på några bilder hade han använt ett utrarött ljus och filter.

Tre dagars ledighet är intecknade nu. Jag känner jag mig minst sagt inspirerad att jobba med mina egentagna bilder i datorn, bara för att se hur de blir i svartvitt och med lite olika filter, även utan en chans att komma i närheten av Brandts foton.

Och så ska jag drömma om Sydafrika.