Förnuft och känsla har utkämpat en strid värdig Jane Austen inom mig. Förnuftet leder starkt, för närvarande i alla fall, och jag har radat upp alla de skäl som gjorde att vi flyttade till stan. De finns kvar, även om huset är det ställe i livet där jag bott längst, 23 år, och där alla tre barnen växt upp. De skulle väl vara själve den om jag inte kände att det var mitt hem i hjärtat. Men… allting har sin tid, och beslutet står fast att sälja huset, eller i nödfall hyra ut det igen.
Dock, presumtiva köpare behöver ju inte flytta in före augusti, och fram till dess kan det vara vårt sommarparadis. Nu är det bara så att sommarparadiset är väldigt glest möblerat och utrustat. Två sängar, en soffa, ett köksbord plus lite utemöbler och några lampor. Samtidigt vill vi inte fylla kåken med grejer som vi sedan inte behöver, utan det gäller att vara lite smart och inte dra dit för mycket. Köksservis hade vi extra av som vi tagit dit redan, liksom ett brickbord och fyra klaffstolar.
Idag stod alltså IKEA på schemat efter jobb. Jag kom dit vid kvart över fem, och började gå runt med listan i handen. Inga möbler, men småsaker som ska göra livet lite bekvämare där nere, och som samtidigt ska kunna användas av oss eller avkomman när/om huset säljs.
Ett set om tre kastruller för 99 kronor och ett litet stekjärn för 19. Ugnsformar hoppade jag över, för jag minns fortfarande de två dygnen jag sysselsatte mig med ugnsrengöring förra gången vi flyttade. Äggkoppar, servetter, en salladsskål, ett durkslag, en liten fönsterlampa, handdukar (de extra vi hade försvann i ett hissnande färgrikt tillbud förra veckan), en pelargon (Mårbacka) som aldrig vissnar. sopkvast och en del annat smått och gott. Vagnen var nästan full när jag närmade mig kassorna. Då meddelar de i högtalarna att pga. tekniska problem ska alla kunder omedelbart gå ut från varuhuset via närmsta nödutgång och lämna byggnaden. Barnen i lekrummet hade redan förts i säkerhet. Följ de gröna skyltarna. Jaha. Jag har ju hört att Emporia har evakuerats ett antal gånger, men inte IKEA.
En skylt i taket visade att närmsta nödutgång för mig var genom kassorna så det var bara att fortsätta och lämna vagnen. Jag passerade ett något äldre par, som tittade lite undrande och fortsatte att plocka i hyllorna, och jag sade till dem att de också skulle gå ut. De hade inga planer på det förrän de handlat färdigt, men någon anställd föste bestämt ut dem efter mig.
Det gick väldigt lugnt till tyckte jag.
Väl ute hördes sirener tuta, men det jag märkte inte av någon aktivitet. Jag var både hungrig och nödig och såklart hade jag bilen på parkeringen under byggnaden, men jag fick gå in och hämta den, och bestämde mig för att köra runt till andra parkeringen och ge det hela en kvart. Jag hade liksom ingen lust att gå varvet runt och plocka grejer en dag till.
Och efter en dryg kvart öppnade de faktiskt igen, och den tappra skara som stannat kvar kunde gå in igen. Vagnen stod kvar och där var ledigt i flera kassor. Tydligen hade det varit någon rökutveckling på andra våningen, så det var inte Bokhyllan Billy som löpt amok, vilket i och för sig kunde gett intressanta rubriker. Gammal trotjänare har fått nog. Påstår att Ivar mobbar honom.
Nu var klockan över sju och mina goda intentioner om lite skinka och melon som kvällsmat kändes långt borta. Det blev två varma korvar i stället. Det måste väl räknas som en ursäktad nödproviant när man blivit utrymd?