Port de Soller stämmer inte med min gamla bild av Mallis. I och för sig har jag bara varit här en gång efter grisfesternas era, och då i Alcudia som även det är mer av traditionellt semesterfirande slag än Port de Soller.
Om vi först tar turisterna här så är den övervägande manliga delen klädda i tights. Mycket avslöjande sådana, med matchande neontröjor och cykelhjälmar. Alltså aktiva cyklister.
Mannen minns vår cykeltur runt Skåne och föreslår att vi kanske skulle hyra sådana där racercyklar och ge oss upp i bergen. Förmodligen ett nytt uttryck för hans sextioårskris. Jag försöker förklara att har jag klarat mig utan att cykla i bergen (om inte Brösarp räknas) i 58 år känner jag inget behov att börja nu. Då påstår han att jag är negativ. Jag tycker det tvärtom jag är positiv som har åldern som en ursäkt.
De flesta andra, av båda könen, är vandringsklädda. Kängor, ryggsäckar, jackor, sjalar, etc. De ska upp och gå på tur i samma berg som cyklisterna trampar runt i. Samma dialog som ovan. Det räcker att vi, i vanliga sandaler, flåsat upp till kyrkan på ena sidan av inloppet till viken och fyren på den andra och i övrigt bara strosat fram och tillbaka på den fina strandpromenaden. Detta innebär att man också är klädd efter alla sorters väder här. Samtidigt. Att när man själv är klädd shorts och linne, och tycker det är i mesta laget, träffa medmänniskor i kängor, långbyxor, fleece, jacka och halsduk väcker lätt frågan vem som kommit fel.
Så finns det ett antal som liksom vi bara verkar vara här för att vara.

Vädret är alltså strålande. Kvällarna har krävt en kofta eller jacka, men dagtid så lite som möjligt. Något annat som är speciellt här är språket. På Mallorca är det mest katalanska som gäller, men i de flesta turistorterna brukar engelska eller skånska fungera lika bra. Så icke här. De i receptionen på hotellet och i en del affärer och restauranger talar engelska, men långt ifrån alla. Min italienska fattar de nada av, och de få spanska ord jag kan möts av samma misstro. I guideboken står att Soller öppnades mot resten av ön först 1997 när vägtunneln byggdes, och att av tradition har man många band till Frankrike här. Så jag anar ett visst franskt inflytande i katalanskan. När jag försökte kommunicera med en person på en servering här förstod jag hur rollkaraktären Aurelia (portugisiskan i Love Actually) kände sig när hon pratade med Colin Firth. Och ändå hade mannen jag pratade med inte den minsta likhet med Colin Firth.

Även shoppingmöjligheterna är något begränsade till cykelutrustning och vandringskängor och de vanliga turistshopparna. Förutom väskaffären där man pekade ut vägen till hotellet är det tunnsått på den fronten, och klädesaffärerna är i klass med Ellos utförsäljning 1994. Inte ens vintage alltså. Mannen har därmot lyckats köpa en ny hatt, trots att jag undrade om han verkligen hade behov av det. När jag berättade att jag hade tankar på hade att skriva en typ av Bridget Jones semesterdagbok och registrera antal intagna glas cava och köpta handväskor tyckte han, med en blick på min väska, att jag även skulle registrera grodor som hoppar ur min mun.