Det är något konstigt, för trots att jag satt och skrev till efter midnatt, och dessutom drack kaffe till det, somnade jag gott och vaknade innan väckaren kvittrade klockan sju. En fördel var att luftkonditioneringen var riktad rakt mot sängen och när det blev för varmt var det bara att trycka igång den och lätta på täcket. Svetsningarna är dessutom betydligt sällsyntare i Afrika, trots värmen, men utan magnetmadrass! Och trött var jag inte heller. 

Efter frukosten gick en av Star for lifedamerna och jag ner och köpte vatten. De där flodhästhoten var inte helt osanna, för på gatan utanför fanns rejält med illaluktande spillning från någon som äter typ 600 kg gräs om dagen.

Bussen hämtade upp oss halv nio, och det bar av till invigningen av en ny Star for Life skola. En stor hall (ovanligt här) fylldes snabbt med mest elever, men även en del lärare, besökande svenskar och dignitärer. 

Musik av Ken och Göran, Star Choir från Sydafrika och Sverige, och även Måns Zelmerlöv och Moe,  dans och tal avlöste varandra från scenen, och varenda en stod upp och dansade. En äldre kvinna hjälptes upp på benen av två skolkillar så hon också kunde vara med i dansen. Tyvärr håller inte filmen jag tog måttet för att publiceras, kanske beroende på att även jag hoppade runt och tjoade under tiden.
Jag har varit på flera av det här gängets konserter, men jag tror ändå det här tog priset. Lite roligt var det också att programmet, i detta land utan klockor men med tid, African Time, var minutplanerat.  Om det skulle hållits hade de två första programpunkterna fått strykas.

Något försenade kom vi alltså i väg med bussen till Hluhluwe igen, för det var en workshop med Jana Söderberg om drömmar. Intressant och givande, och till det serverades pizzaslices som sen lunch. 

Johanna och Fanny hade berättat för de andra att de är pojkflickor. Det möttes av en viss tvekan för båda två är väldigt flickiga. När Johanna dessutom berättade om sin dröm om sockervaddsmoln som det regnade rosa hjärtan från försvann den sista trovärdigheten.

Någon timmes slappande – med internetsanslutning! -som jag utnyttjade till att uppdatera skolans facebooksida om våra äventyr. Eftersom kören fick fin-braii med svenska gäster tog tre av oss vanliga dödliga oss ner till KFC och köpte med oss mat tillbaka.

Kören framträdde med Molly och Måns, och och bäst av alla var  Tilda från Helsingborg. Carl-Jan i publiken såg förtjustare ut över hennes sång än över det finaste årgångsvin!

Hemfärden med buss gick snabbare än väntat, eller så var det så att ögonen vilade sig lite grann…