Tillbaks till Afrika

Jag var lycklig för att få göra  ännu en resa till Kwazulu Natal i Sydafrika med några skolelever. Denna gång var jag den enda läraren som följde med, men i gengäld fanns det mycket back-up i form av personal och eldsjälar från Star for Life.

Vi, mina två kvinnliga elever och jag,  skulle träffas på Hyllie klockan kvart över ett på fredagen.  Under förmiddagen for jag runt och packade, packade om och försökte få ner allt.
Det var inte det att jag tänkte ha hela garderoben med mig, men vår nya vänskola hade berättat att sanitetsprodukter var en ständig bristvara, och ICA Toppen i Höllviken, liksom Apoteket där hade generöst skänkt en mängd  dambindor och även en trave kondomer i tiopack. Till detta kom ett antal pennor och plastmappar av olika slag, skänkta av Time Office. Bindor väger inte mycket men tar plats, medan kontorsmaterial är mindre skrymmande, och tyngre.  Jag hade tänkt till och köpt vacuumpåsar på Rusta, de höll vacuum i max tio minuter. Det slutade med att jag lade i vacuumpåsarna, dammsög ur luften och tryckte igen locket på resväskan samtidigt. Sedan såg jag med spänning på hur väskan svällde…

Men det höll och jag mötte tjejerna på Hyllien och vi tog tåget över till Kastrup.

Damen i Lufthansas incheckning var inte den soligaste jag mött i mina dar, det gick inte att väga in våra tre väskor tillsammans och dela med tre. Nej varje kolli fick väga max 23 kilo, punkt  slut. Medan vi flyttade saker mellan våra väskor och vägde dem igen, funderade jag på genusperspektivet om jag fiskade upp en sanitetsprodukt till damen i luckan och frågade om det fanns behov.

Som rutinerade resande valde vi snabbt ut den kö i säkerhetskontrollen som bara hade businessfolk och ställde oss där. Det var bara det att kvinnan som satt och kollade TV-skärmen med röntgenbilder av väskorna var ny. Hon stoppade i princip varannan väska för manuell kontroll och genomsökning, och det var den absolut långsammaste kön på hela Kastrup.

Väl inne i avgångshallen träffade vi en del andra Star for lifare – lätt igenkända i sina Star choir-jackor. Tjejerna väckte den uppmärksamhet de förtjänade!Star Choir-jackorna

Vi hade tur och våra plan gick i tid hela vägen, via Frankfurt och Johannesburg till Durban. Värre var det med det andra gänget som flög över Munchen, de blev så försenade därifrån pga. snö att de missade anslutningen i Durban och fick vänta fyra timmar innan de fick plats på ett annat plan. Från Durban var det tre timmars bussresa till Hluhluwe, men jag, liksom flera av tjejerna  lyckades sova bort en del av den tiden. TröttSömnpillan jag fått utskriven till flyget var totalt verkningslös  Annat var det med den jag knyckte av svärmor förra resan, den knockade mig totalt.

Umkhumbi LodgeVi inkvarterades på en lodge som heter Umkhumbi. Husen, med två rum i varje, låg utspridda i bushen med små stigar mellan dem och restaurangen och receptionen. En liten stig ledde ner till en minimal – men fräsch – pool, och en annan till ett vattenhål för  djuren. Tvåbenta som var törstiga fick gå till restaurangen i stället.

Eftersom min rumskamrat tillhörde gänget som blev försenade tog jag vårt rum i besiktning själv. Trodde jag. Det fanns redan en roomie där på toaletten, en ca 7 cm lång kackerlacka. Den fick finna sig i att sluta  sina dagar i en toalettspolning.

Någon timme senare kom min riktiga rumskamrat, inte så mycket längre – hon fick klättra för att se sig i spegeln – men betydligt mycket trevligare. Hon var mamma till en av tjejerna i kören och lät omväxlande som Sir Väs och en gammal traktor när hon sov, och fick därför gå under det arbetsnamnet Lady Väs. Att kalla henne Ferguson hade varit ofint. Hur jag lät hade hon inte en aning om för hon hade både ögonbindel och öronproppar. Smart av henne!

Middagen serverades på lodgens restaurang. Ragu och pap (som i kartong) till alla 28. Ungefär tjugo tjejer och resten vuxna. Jag var enda läraren där, övriga vuxna var Star for Life-folk och anhöriga. Sedan fanns det ett gäng lärare och eldsjälar som bodde på ett annat ställe, och dem skulle vi sammanstråla med på onsdagen.

Vy från lodgenTrots en tupplur på bussen kände jag inte för någon eftersits utan gick tillbaks till huset och Lady Väs. Tre tjejer, inklusive Lady Väs dotter,  bodde i det angränsande rummet, och deras diskussioner hördes ordagrant in till oss. Min rumskamrat bad dem visa  lite hänsyn och dämpa sig ett antal gånger, men de tystnade inte förrän de hörde det på skånska. Förmodligen för att försöka fundera ut vad jag egentligen sagt.

Precis  som jag slumrat in väckte Lady Väs  mig och frågade vad det var som pep. Antagligen hade hon inte stoppat in öronpropparna då. Jag hade inte en aning i alla fall.
En stund senare vaknade jag igen av ett himla väsen på taket. Jag har senare fått reda på att det är ett gäng bush-babies, några mindre långsvansade primater som härjar och är bushens busar. De skriker tillika som kråkor.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i bush-babies, Djur, Flyg, Flygplatser, Hyllie, Kackerlackor, Köpenhamn, Resor, skola, Sydafrika, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Tillbaks till Afrika

  1. PJN skriver:

    Man kan inte alltid ha tur när väljer kö, även om man gör det av erfarenhet. I de flesta fall är dock kön med ensamma herrar den snabbaste. Öronproppar och pannlampa är inte så dumt att ha med sig på resa. Det brukar jag ha.

    • MacLindhe skriver:

      Min erfarenhet är att jag alltid väljer fel kö. Överallt! Och att när jag ibland byter kö…. då stoppar det där i stället. Tror det är en vink från ovan att jag ska stanna upp lite i livet ibland. 😉

  2. Anonym skriver:

    Tack för gó läsning! Som arrangör bakom Star for Life-resorna vet jag att vaccumförpackade bindor och annat kommer mer än väl till nytta. Det värmer i mitt hjärta! (Tycker nog att du kunde erbjudit EN binda till sura tanten vid incheckningen. Det hade varit värt det för att se hennes min! 😉 Ha det gott! //Ingela, Sydafrikaresor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s