Bakteriellt för benen

Jag har ändrat mina inrutade rutiner och fredagshandlar numera på Emporia. Det är det snabbaste alternativet om det förutom mat behövs t ex dryck som bara säljs i särskilda butiker, medikamenter eller krämer från Apoteket, bröd från bagaren (Katarina tvärs över gatan  har öppnat på Emporia också) eller rent av någon grönska att sätta i vas eller kruka. Allt detta, tillika väldigt fräscht och fint,  finns på nedre plan och hinns gott och väl med på de två timmars parkering som Willys eller ICA bjuder på när man handlar där.
Att jag har skaffat självscanning på Willys gör det ännu snabbare. Här fungerar det smärtfriare än på Maxi där jag ideligen fick plocka upp allting igen för avstämning.

I och för sig händer det inte alldeles sällan att jag dessutom tar rulltrappan upp och kollar lite skor kläder eller kramar den goa tjejen i bokhandeln på första plan. Det kan ta tid och jag har lärt mig att alltid kolla så att det inte fattas några kronor på parkeringen.
För gör det det, då, då händer det där som kan försinka hela handlingen; när man (ja, det är oftast män det händer) kommer fram till bommarna och ska köra ut så är inte avgiften betald utan föraren måste lämna bilen, blockerande en av de två bommarna, och lufsa tillbaks och betala.  Det är minst sagt irriterande för de bakomvarande när allt står still för att något stolpskott inte läst skyltarna och insett att man måste betala avgiften innan man kör ut.

Men allt som oftast fungerar det, och då är det skönt att få allt gjort på ett bräde.

I fredags eftermiddag, efter en snabb rush som resulterade i ett par nya inneskor – ballerinamodell  i rosa skinn med massor av gosigt ludd i till halva priset på rean –  kom jag in på Willys ett antal timmar efter lunchen.Rosa drömmar
Magen började kurrande göra sig påmind. I första svängen stod en dam och bjöd på smakprover och det autonoma systemet styrde mig dit.

– Ja vassego och smaka, sade damen, här bjuder jag på yoghurt med bakterier som är bra för benen. 

Jag utväxlade en blick med mannen som stod bredvid och sörplade yoghurt han också – våra kurrande magar hade redan presenterat sig för varann – vi såg lika undrande ut båda två.

-Vad är det för bakterier som är bra för benen? kunde jag inte låta bli att fråga.
– Det vet jag väl inte, svarade damen, det finns massor av olika bakterier, och det är inte alla man blir sjuk av.
– Nä, men vilka är bra för just benen?
envisades jag.
– Hur ska jag kunna veta det, varför måste du veta det?
– Ren nyfikenhet kanske?

Det var uppenbart att hon såg mig som en besvärligt kund, men hon böjde sig ner och plockade upp en plastmapp som hon fiskade upp ett papper ur och började läsa högt om olika bakterikulturer som kan var bra för magen, och vitaminer som kan vara bra för immunförsvaret. Sedan lade hon bestämt ner pappret på bordet, spände ögonen i mig och undrade om jag förstått nu. Det borde jag ha gjort, det insåg jag, men..

Det stod ju inget om bakterier för benen?
– Ja men, jag räknade ju upp både D  och G och C-vitaminer. De är bra för benen!
– Men de är ju vitaminer och inte bakterier?
– JA, DET VAR JU DET JAG SA!

För att röka lite fredspipa med henne sade jag att den i alla fall var god, yoghurten, inte så söt som andra fruktyoghurt.

– Nä, alla klagar på det, du får strö på socker själv!
– Men jag vill inte ha det sött, förresten innehållsdeklarationen visar att det ändå  är 10 g socker på 100.
– Jamen söta mer själv då!

Det var läge att le och scanna yoghurten innan den åkte ner i tygkassen. Tanten bjöd på ost också, och även det stod på min lapp. Jag vill ha 17%-ig Grevé men det hade hon inte, 17%-ig Herrgård och 28%-ig Grevé fanns. När jag inte ville ha det fick jag veta att

– ... du som inte tycker om socker, du kan inte äta Grevé, för den är hur söt som helst, innehåller massor av socker!

Ibland gäller det att bara gilla läget och gå vidare i livet – eller i affären.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i drycker, Emporia, I-landsproblem, Malmö, Mat, Ost, Personligt, shopping, Uncategorized, Vardagsliv. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s