Den sista arbetsdagen under min första helt-och-hållet kollektivåkande vecka är till ända. Tyvärr blev det ingen positiv fredagsfinal.
33:an jag skulle ta i morse var fem minuter sen, själv var jag fem minuter tidig, och i den skånska snålblåsten med en temperatur runt nollan är det inte kul att stå och vänta. När jag dessutom, pga. stadsbussens försening missade anslutningen vid Hyllie, och fick vänta ytterligare var det definitivt trist. Den beräknade knappa halvtimmen i restid blev i stället 50 minuter. Som tur var hade jag ändå 30 minuter till godo till min första lektion, men den tiden hade jag tänkt rätta en och annan uppsats på.

Bussen hem kom som den skulle, fullare än vanligt pga. alla shoppingsugna Emporia–besökare. Idag vågade jag förresten mig själv in i komplexet med krom och glas i olika färger.

Det är stort, fräscht och fint med massor av affärer. Nio av tio affärskedjor som du kan hitta i vilket Eslöv som helst och några unika butiker till det. I och för sig orkade jag inte gå runt och kolla alla, utan tog ett snabbt varv och scannade av utbudet bara. Det som var lite kul var utsiktsplatån på taket som jag bara tittade på inifrån eftersom det blåste så attans kallt. Den enda affär jag verkligen tittade i var Illums Bolighus. En rar tjej som stod i kassan kämpade vilt med ett slå in ett paket och jag tipsade henne om att tejp underlättade, men se det ingick i affärens image att slå in utan tejp. Till slut lovade jag att inte skvallra för någon (så berätta inte det vidare) och hon smög dit några tejpbitar, annars hade jag nog stått där än.

Busshållplatsen var knöfull. Både nr 5 och 6 går därifrån, till tätare befolkade områden än Limhamn och det hann gå tre av den ene och två av den andre innan äntligen 33:an kom och kunde ta mig hem. Hem för att ta bilen och köra och handla mat…

Nu när den kollektiva trafiken har förflyttat mig fram och tillbaka en hel arbetsvecka är det dags för en liten utvärdering.

Normalt kör jag alltså min småfranska (C3:a, 2003 års modell) mellan Limhamn och Vellinge, och undviker jag proppen mellan 7,45 – 8,00 vid Elinelund tar det knappa kvarten. Eftersom småfranskan börjar bli lite till åren kommen kräver hon allt mer omvårdnad och det kostar därefter. Alltså har jag funderat på att antingen låta henne avsluta sina dagar värdigt som en handlingsbil en gång i veckan och åka kollektivt till jobb istället, eller byta in henne mot en fräschare upplaga som inte har samma kostsamma vårdbehov.
Jag har inget behov av henne i tjänsten och de gånger jag ska upp i centrala Malmö får hon inte följa med. Det är för dyrt och bökigt att ordna parkering till henne där.

De första dagarna med buss gick utmärkt. OK, jag fick gå upp lite tidigare för att ta bussen, men den tog jag igen på en powernap på vägen hem.
Stressigare att hinna med bussen, men sedan en chans till egna tankar och meditation. Det tar bra dagar när allt är i tid dessutom bara en kvart mer med buss än att köra och det är jag beredd att offra. Jag fick även börja tänka på vad jag släpade med mig. Inga tunga pärmar och böcker, på sin höjd lösa papper eller ett USB. Stegräknaren anger att det är sammanlagt 3 km till och från busshållplatserna och jag väger tillräckligt utan extra packning att släpa på. Däremot är det ett plus i kanten med den lilla extra motionen, varvat med intervallrusningar ibland.

Ekonomiskt kostar ett månadskort ungefär lika mycket som jag tankar för varje månad, hon är sparsam i sina dryckesvanor min lilla fransyska. Men, så kommer det ju till hennes besök hos bildoktorn där inga högkostnadskort finns. Hittills i år har det nuddat i snitt 1000 sek/månaden. Plus avgiften, 350:-, för min parkeringsplats här hemma. På jobb står jag gratis. Men, bussen blir billigare. Å andra sidan är tid pengar, och att först pendla med buss och åka hem och ta bilen för att handla… nej.

Det är inte heller OK när inte anslutningarna fungerar, när den beräknade halvtimmen blir 50 minuter.

De allra flesta busschaufför denna vecka har kört lugnt och mjukt och dessutom varit vänliga, möjligen vänligast i början av experimentveckan… Men att åka med en chaufför som växelvis stampar på gas och broms så att frukost-teet kommer upp i näsan som i går är ingen höjdare. Jag kan inte heller låta bli att fundera på hur det är med vinterdäck på bussarna. I fjol debatterades det. Jag kan inte för mitt liv förstå att man får köra utan vinterdäck. I en personbil, som måste vara vinterrustad, måste man sitta bältad medan man i en buss är tillåten att stå upp på motorvägen i en buss med sommardäck.
Sorry, men det känns absolut inte tryggt.

Nästa vecka är lov och det blir bara nöjesresor med mitt kort, då ska även tåget testas.

Hur det blir sedan? Det har jag fortfarande inte bestämt.