De tre sista dagarna i Lazise flöt mest på. På torsdagen tog vi en lång promenad söderut och passerade den andra av byns campingar. Massor av folk låg i vattnet, grässlänt och  upp på gångbanan. Det såg inte alltför bekvämt ut. Två svarta kvinnor jobbade med att fläta in band och pärlor i turisters hår, allt medan de höll ett vakande öga på sina egna telingar i vattenbrynet.
På kvällen besökte vi en restaurang som det engelska paret på hotellet tipsat oss om. De hade absolut inte gått i Jamie Olivers skola, för det var den sämsta maten vi fått på hela resan.
Fredagen hade vi bestämt att ägna åt en färjetur på sjön. Det var bara det att när vi väl kom ner till kajen möttes vi av en skylt på biljettluckan som talade om att de strejkade mellan klockan elva och tre. De turister som köpt dagskort och kommit av halvelva-båten var inte särskilt glada. Man kan förmoda att varslet inte var allmänt känt.   

I stället bestämde vi oss för att hyra cyklar, och om än inte cykla runt hela Gardasjön, i alla fall en bit på östra sidan. Cykeluthyraren hade citybikes, mountainbikes och racercyklar. Valet var lätt. Citybikes. Den han tilldelade mig hade många fler växlar än den jag har hemma och dessutom smalare hjul och ingen fotbroms. När jag berättade att fotbroms var ett måste hojtade han något till sin kollega och for iväg på en cykel, för att komma tillbaks med något mer likt en tantcykel. Förmodligen hans morsas. Antingen cyklar hon inte så långt, eller så har hon byxor med isydd grillvante, för sadeln var inte sittvänlig. De sista kilometerarna innan vi lämnade igen cyklarna var bokstavligen talat ett pain in the ass.

Bortsett från sådana ömmande detaljer var det riktigt trevligt att cykla där, utmed vattnet. Varmt, 34 grader i skuggan, men fartvinden och brisen från sjön fläktade. Den största svårigheten var att slingra sig runt alla gående vid badorterna som ligger tätt.
Mannen hade ju med ett kvidande traskat med mig på marknaden i Lazise, och han trodde inte sina ögon när vi hamnade rakt i den i Garda också. Men det finns ett hjärta även i mig, och jag propsade inte på att gå i alla gångarna en gång till. Uppriktigt sagt var det för varmt.

Värmen förebådade ett präktigt åskväder, som tyvärr inte kom förrän jag trynat in på kvällen. Gillar nämligen åskväder! Men även på lördagen kom några rejäla skurar med åska. Den ena bjöd på så mycket regn att de italienska avloppen inte hade en chans. Vattnet flöt decimeterhögt på gatorna, och restaurangägarna skyfflade och pumpade ut så mycket de hann med från sina lokaler, och på kvällen fanns inga spår av ovädret längre.
Vi återvände till den restaurang vi tyckt bäst om, Cozzeria, där de bl a serverade  ett kilo musslor med olika såser. Gott, smakfullt och trevlig personal!  Vi hann faktiskt med ett glas av den ny favoritdrinken också, Spritz Hugo. Ta ett större glas, lägg i ett antal isbitar, häll på till hälften med vitt vin, gärna bubbel, skvätt i några centiliter Sambucca och sedan sodavatten. Lägg sedan i en citronskiva och en näve färsk mynta. Gott, jag lovar!